Jag är som du vet den sportiga typen, alltså i teorin. Jag gillar att titta på sport men har också dom senaste åren insett att när mellanåldern börjar övergå i medelålder så gör man nog bäst i att sporta lite själv också. Det börjar ge vissa resultat och det känns så klart bra och dessutom är det nödvändigt.
Jag gillar att springa, eller i mitt fall att lufsa runt i ett joggingspår. Det tog några år för mig att våga. Jag började med att springa när det var typ mörkt för jag tyckte att alla andra rusade förbi eller kollade lite snett när jag skumpade i spåret. Så var det så klart inte eller om det var så är det väl bara att bjussa på det. Så nu skiter jag i dom som med höga knän springer förbi samtidigt som jag röd i ansiktet flåsar även i nedförslut.
En gång i mitt liv har jag deltagit i ett motionslopp. Det var för två och ett halvt år sedan jag tog mig runt 5,7 km i Två sjöar runt. Det gick uselt och jag var så nervös att jag nästan kräktes. Jag kom typ sist men jag fick ändå en medalj. Nu har jag anmält mig till Iform-loppet som jag ska springa i mitten på augusti och det är väl gott och väl. 5 km klarar jag att lufsa och pressen är minimal.
Det galna jag gjort är istället det faktum att jag redan innan jag genomfört detta lopp faktiskt anmält mig till ytterligare ett. Eller, jag har inte anmält mig men väl antagit en utmaning. Nästa sommar ska jag nämligen springa SÄPO-joggen tillsammans med Piratpartiets ordförande under Almedalsveckan. Eller, inte tillsammans med så klart - det är en stenhård tävling!
Så, idag blir det lite träning innan byabastun men först ska jag ut i skogen och gå en sväng. Jag ska trots hårt inre motstånd leta bär och svamp. Men du, kom ihåg - jag gillar inte skogspromenader. Kan vara bra att veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar