För några år sedan började jag och en väninna motionera ihop. Vi bestämde oss för att ta en långpromenad minst två gånger i veckan eller i alla fall så ofta vi kunde. Vi möttes i spåret med fula kläder och gåstavar som man ska när man ska bli svettig. Det tog inte lång tid innan dessa promenader blev som ett gift. Ni vet när man känner att man bara måste ut fast man egentligen inte hade tid. Det kan lätt bli så med träning, att man hittar en god vana men i detta fallet var det mer än så. Våra promenader som till en början tog en halvtimma drog ut på tiden och blev längre och vi gick i ur och skur. Man kan fundera på hur det kunde komma sig.
Visst, det var härligt att få frisk luft och bättre kondis men viktigare var de samtal vi fick tid för. Det blev rutin att hinna med tre ämnen per promenad. Vi satte upp en "dagordning" i början av promenaden och lät sedan tanken flyga fritt kring dessa ämnen. Vi vände och vred på jobbrelaterade ämnen, karriär, barn och dagens heta ämnen i media. Vi peppade, sa emot och höll med och när vi kom fram till stället där vi brukade skiljas åt så var vi oftast klara med dagen.
Det blev lite som ett "gift", som en möjlighet att rensa upp och tänka vitt och brett på sådant som stört och oroat eller behöver bekräftas. Det blev alltså inte bara motion, promenad och frisk luft utan snarare ett slags terapi.
Som medelålders singel så har jag utökat min samtalsklubb. De senaste åren har jag vinnlagt mig om att träffa kloka kvinnor på tu man hand för samtal. Vi promenerar inte med stavar nu för tiden, vi går snarare och äter något gott och tar ett glas. Det kräver planering eftersom alla har fullt upp i kalendern men jag skulle inte vilja vara utan dessa samtal där jag blir bekräftad och ifrågasatt. Att som medelålders person skaffa nya väninnor bara för detta ändamål är bland det bästa jag gjort. Det är lite som hemliga samtal, hemliga möten i mitt hemliga nätverk av kloka kvinnor som också tar ansvar för dessa möten och samtal. Sådana borde alla ha.
Och den där väninnan med stavarna - jodå, numera tränar vi på gym, har skaffat varsin PT och ses/hörs så ofta vi kan. Och dröjer det mellan gångerna så vet vi att det inte gör något, snart är vi i spåret igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar