Igår var det internationella mansdagen. De flesta fnyser åt denna dag och firar den ungefär lika intensivt som mazarinens dag - det vill säga inte alls. Jag förstår det även om jag själv firade den ymnigt tillsammans med en grupp manliga vänner genom att kolla på en ganska kass fotbollsmatch och dricka öl. Höhö tänker du - bra grej att fira internationella mansdagen genom att göra tungt manliga saker. Ja, det är riktigt - på krogen där vi befann oss var cirka 98 % av gästerna män som var där av samma skäl - fotboll och öl, och kanske för några i lokalen för att mota ensamheten.
Tidigare i veckan skrev jag om vikten av vänskap och varför jag är så glad för mina allt mer fördjupade kontakter med kvinnor som jag kan prata om allt med. Jag skrev om att det kräver arbete och prioritering att faktiskt upprätthålla och vårda dessa vänskaper och att det är värt det. Det kräver också att man tar ansvar för samtalet, både att tala och att lyssna. Jag fick många positiva kommentarer på texten - från andra kvinnor.
Funderade ett tag på det och gjorde en liten ovetenskaplig undersökning bland män i min närhet. Jag frågade "har du en manlig vän som du kan prata om allt med"? Känslor, relationer, funderingar kring karriär och barn, livsval? Alla jag frågade, utan undantag, svarade att de hade relationer till män men ingen hade en manlig vän i den betydelsen jag beskriver. Flera svarade att de har kvinnliga vänner som de kan prata "lite grann" med.
Idag läser jag i Dagens Nyheter om Movember - rörelsen som verkar för att uppmärksamma mäns ohälsa. Visste du att tre män per dag begår självmord i Sverige? 90 män per månad. Jag har tidigare skrivit om hur män far illa i det ojämställda samhälle som de själva är med och upprätthåller. Män lever farligare och många gånger sämre, dricker mer, begår fler brott och tar större risker. Män pratar inte om sitt liv med andra män. Ohälsa upptäcks inte i tid. Det kan gälla både psykisk ohälsa och fysisk.
Jag tycker inte synd om män som inte har vänner som de pratar känslor, hälsa, barn, familj och karriär med. Självklart måste ni män själva ta ansvar för detta men jag vill gärna uppmana er att ta chansen. Som jag skrev ovan, det kräver arbete och att man faktiskt prioriterar sådana vänskaper och innehållet i de samtal man har - men jag lovar - det är värt det.
Igår kollade jag som sagt på fotboll. Efter matchen stannade vi kvar, tog en öl till och hade riktigt bra snack om fotboll, politik, juridik och tillståndet i världen med både skratt och allvar. Det brukar vi ha eftersom vi som träffas är personer med ett stort samhällsintresse. Jag älskar dessa kvällar, de ger mig så mycket men jag skulle inte kunna ersätta mina väninnekvällar med dessa om jag var tvungen att välja - värt att tänka på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar