Logistik

Jag gillar verkligen, verkligen inte att städa. Idag måste det dock ske. Det ska bli adventsfint både här och där. Det ska putsas och fejas och allt ska vara klart till kl 13.

Men varför då, undrar du kanske nu? Jo, för att jag har bestämt det! Jag tycker det är så trist att det går lättare om jag säger till mig själv att kl 13 är det klart. Jag har ungefär två timmar kvar på min nuvarande lyssnarbok och den får hänga med på turen med dammsugare, mopp och trasa. Faktum är att jag är klar med köket. Gardiner är nedplockade och det ska nog funka.

När städningen är klar ska det shoppas. Hyacinter och kanske en amaryllis om jag hittar en fin. Jag ska också leta efter nya gardiner till dotterns två fönster, det blir dagens svåraste uppdrag. Sedan ska jag bära upp däcken från källaren till bilen. Jag har inte hunnit byta ännu. Allt julpyssel ska också upp, fyra trappor och ingen hiss! Så ska jag hinna slå in några klappar som jag köpt innan ungarna kommer hem från sin pappa.

När kvällen kommer ska jag och döttrarna placera ut alla tomtar, hänga upp stjärnor och ljus och vi ska kanske också baka lite lussebullar. Dom tomma kartongerna ska ner i källaren. När lussebullarna är klara är jag nog mör, ser redan fram mot att slå mig ned i juleljusets glans med en lussebulle och en liten glögg.

Grå, grå, grå

Några bloggkamrater tillhör den glada skara som varje fredag glädjer oss med bilder i olika, på förhand bestämda, färgteman. Veckans färger är rosa och vit. Det är inte mina favvofärger men idag hade de behövts. När jag vaknade i morse var världen nämligen grå. Himlen, husen, marken, ljuset allt i olika trista toner. Grått behöver förvisso inte alltid vara trist men i morse fanns det inte mycket till glädje i nyanserna.

Nåja, i kväll vänder det. Då är det nämligen dags för det första glöggkalaset. Det ska samtidigt firas födelsedag även om det förnekas från festobjektet. Jag trotsar det och säger grattis till min vän Slow Motion och ger en hint om hur vi ska fira genom att ge en bild av ett av mina missbruk.

Scotland the brave

Jag har alltid velat åka till Skottland. Det finns något vilt och vindpinat som lockar. Öppet landskap och salt hav som piskar in över klipporna. Jag får då och då Skottlands turistbyrås nyhetsmail, varje gång suger det till i magen.

Skottlands nationaldag infaller egentligen först på söndag när det är St Andrews Day men eftersom skottarna inte är kända för att spotta i glaset inleder man firandet redan idag.

Vi ska väl inte vara sämre?



(Har jag föresten berättat att jag är generalsekreterare i ett Whiskeysällskap)?

Och nu till något helt annat

Det är silly season. Alltså det är tiden som vi som gillar allsvensk fotboll får gå och fundera över vilka julklappar vi vill att våra klubbar ska ge oss. Här kommer min första önskelista:

Hemvändare: Kennedy, Östlund, Petter Furuseth men allra helst Max.

Drömmar: en stor och stark som Petur var i backlinjen, en hel och hållen målvakt (alltså en Rami i matchform), en ny Petter och någon som kan samspela med Charlie.

Idag klubbar för övrigt regeringen den nya "huliganlagen". En fullständigt meningslös produkt som inte kommer att stävja våldet som är det allvarliga, nämligen de fullständigt meningslösa drängslagsmålen på stan eller i en grusgrop strax utanför. En "nyhet" i den nya lagen är att man inför ett nytt kapitel i ordningslagen. Där skriver man in att pyroteknik är förbjudet om man inte har tillstånd. Hm, jag undrar om regeringen vet att det redan är förbjudet med pyroteknik om man inte har tillstånd. Det ska föresten bli belagt med fängelse att springa in på planen, tur att Kalmar redan firat sitt guld.

Märkliga saker.

Dags för feminism

Till det första morgonkaffet läser jag i tidningen om föräldrar som reagerat på den unkna människosyn som presenteras i en lärobok i svenska för barn 6-7 år gamla. Barnen får bilder av att tjejer är dåliga i matte och att det faktum att den lille pojken med tjocka glasögon är ensam förklaras i boken med att han är jude.

Vafalls?

Samtidigt tas frågan upp på radions P1 där läromedelsförlaget får försvara sig. Kvinnan från förlaget säger att boken är till för att barnen ska ifrågasätta givna föreställningar och att det är upp till lärarna att se till att det görs.

Jag fick för mig att boken var till för att barnen skulle lära sig läsa.

Jag fick mitt stora feministiska uppvaknande när jag var på besök hos mina döttrar i skolan när de var 6 respektive 8 år. De hade båda kvinnliga pedagoger som jag tyckte var både duktiga och jämställda. Den ena av de två var dessutom helt nyexad. När jag såg hur de behandlade tjejer och killar olika i den dagliga situationen och hur killar bredde ut sig på tjejers bekostnad blev jag verkligen övertygad om att vi måste hitta redskap för att förändra situationen. Det är skrämmande att läromedelsförfattare tillåts ha så liten kunskap om barn och barns situation så att sexism och rasism får frodas i läromedlen.

Observera att det var föräldrar som reagerade, inte pedagogerna. Vad betyder det?

Dags för krispaket

Idag kom jobbilagan med stora morgontidningen. Den brukar vara ett antal sidor tjock, idag bestod den av 4 (fyra) blad. Den innehöll 14 (fjorton) annonser om lediga jobb.Den största annonsen var nästan en hel sida och bestod av en stor bild på glada människor som sökte arbetskamrater. Annonsen var en annons för arbetsförmedlingen, ett tidens tecken kanske.

Fler och fler företag får dispens för varseltiderna. Samtidigt upprepar högern sitt mantra som om dom fått en släng av touretts syndrom ARBETLINJEN GÄLLER, ARBETSLINJEN GÄLLER. Det spelar inte längre någon roll vad frågan är, svaret kommer att bli det samma. Bävrar är bortglömda och kvar är bara arbetslinjen.

Samtidigt duggar dom tätt nu, krispaketen. EU har ett, Frankrike och England har andra. Självklart presenterar Obama sitt kommande jättepaket och börsen rusar i höjden. Jag undrar varför vi inte har något krispaket i Sverige? En ynka bank har vi "räddat" och i övrigt har vi inte ens lyckats tvinga in dom andra i garantistystemet.

ROT-avdrag, extra barnbidrag, extra bostadsbidrag till pensionärer, det finns mycket att välja på. Alla andra verkar förstå att nu är inte budgetdiciplin högsta prioritet utan nu är det dag för politiska motdrag. Kom igen nu högern, det är dags för aktion!

Aaargh

Så var man tillbaka på ruta ett. Varför väljer en del personer att ta på sig chefsskap? Ibland känns det som om man kommunicerar per satellit genom kosmiska störningar.

Sen finns det dom som kommunicerar per satellit på ett alldeles uuunderbart sätt.