Dags för feminism

Till det första morgonkaffet läser jag i tidningen om föräldrar som reagerat på den unkna människosyn som presenteras i en lärobok i svenska för barn 6-7 år gamla. Barnen får bilder av att tjejer är dåliga i matte och att det faktum att den lille pojken med tjocka glasögon är ensam förklaras i boken med att han är jude.

Vafalls?

Samtidigt tas frågan upp på radions P1 där läromedelsförlaget får försvara sig. Kvinnan från förlaget säger att boken är till för att barnen ska ifrågasätta givna föreställningar och att det är upp till lärarna att se till att det görs.

Jag fick för mig att boken var till för att barnen skulle lära sig läsa.

Jag fick mitt stora feministiska uppvaknande när jag var på besök hos mina döttrar i skolan när de var 6 respektive 8 år. De hade båda kvinnliga pedagoger som jag tyckte var både duktiga och jämställda. Den ena av de två var dessutom helt nyexad. När jag såg hur de behandlade tjejer och killar olika i den dagliga situationen och hur killar bredde ut sig på tjejers bekostnad blev jag verkligen övertygad om att vi måste hitta redskap för att förändra situationen. Det är skrämmande att läromedelsförfattare tillåts ha så liten kunskap om barn och barns situation så att sexism och rasism får frodas i läromedlen.

Observera att det var föräldrar som reagerade, inte pedagogerna. Vad betyder det?

Befriande pedagogik

För en dryg vecka sedan fick jag ett "veckobrev" från yngsta dotterns klassföreståndare. Det var en A4 där det gicks igenom vilka läxor barnen kommer att ha under sitt åttonde skolår. Alltså, vecka ut och vecka in med redan förebestämda läxor i varenda ämne. Jag var tvungen att maila läraren för att fråga vad den pedagogiska idén med detta är.

Är inte tanken med att gå i skolan att det är där man ska lära sig saker och ting? Om man behöver repetera hemma ok men är det verkligen en bra tanke att man från början bestämmer vilka läxor som ska göras. Långa dagar blir det också, först 8 timmar i skolan som inte direkt är en lugn och harmonisk miljö alla gånger och sedan 1-2 timmar hemma. "Jag kan tyvärr inte svara på hur de andra lärarna tänker, jag kan ju bara ta ansvar för mitt eget", svarar läraren. Jag undrar om de inte har någon samverkan mellan lärarna i skolan?

I veckan som gick var jag på föräldramöte i min dotters gymnasieskola. Spännande och nystart men lite läskigt också att vara gymnasieförälder. Hur som, till att börja med samlas vi så där 300 föräldrar i aulan och på scenen står rektor med dator och headset. Han börjar med att förklara skolans pedagogiska idé. "Generellt sett är den svenska skolans problem att lärarna tar för stor plats och att elevernas lärande blir passivt, lärarna stjäl helt enkelt barnens tid" säger karln och jag lutar mig tillbaka och känner att jag har en väldigt klok dotter som valt denna skola.

"Vi examinerar hela tiden och vi vill inte att eleverna tar ledigt för resor under terminerna". Men kära nån, här finns en rektor som förstår att han leder en arbetsplats, inte "bara" en skola. "Vi tror att det vi ska lära oss görs bäst under arbetsdagen när man har tillgång till sina handledare, därför jobbar vi helst inte med hemuppgifter. Vi jobbar i arbetslag där lärarna samverkar över ämnesgränserna".

Sa jag att dotterns gymnasieskola är i final för att vinna årets kunskapspris (bland annat i konkurrens med skaparna av klass 9A).

Idag ska jag lyssna på "skola i kris" på radions P1.