Ett råd till Henke Larsson

Läser i sportbladet att Henrik Larsson tvekar om sin fortsatta fotbollskarriär. Men kära nån, vad finns det att tveka om? Henke som givit oss så många fantastiska fotbollsstunder, så många fantastiska mål och dribblingar. Minns du målet mot Bulgarien i den där fantastiska matchen 2004? Han låg som ett streck i luften när han nickade in målet.



I Europeisk fotboll är han större än vad jag förstår. Feynooord, Barcelona, Man United och så Celtic så klart. Nyss var han på väg till Frankrike också men som väl är verkar han ha tackat nej.



Med en resumé som denna borde väl Henke ändå förstå att nu är det dags att lägga av!

Nu är glada julen slut, slut, slut

Igår fick jag låna in mina ungars lillasyster för tomtejakt. Mina egna är lite för stora för att tycka det är kul. Även den minsta tröttnade när hon kom till 102...

Krig är inte bra för något!

Krig pågår på många platser i världen. När jag befinner mig på Sergels torg idag kl 13 protesterar jag i första hand mot Israels folkrättsbrott och massaker i Gaza. Jag är arg och förbannad! Men jag skickar också en tanke till alla andra som lider under krigets gissel. Det lilla vackra ordet solidaritet behöver uppvärderas. Gå ut och ta ställning du också!

Tyst protest

Nu vet jag vem han är och jag vet vad han vill. Det känns nästan lite antiklimax för särskilt salig var han inte. Jag gick inte och pratade med honom igår. Något tog emot och jag kanske önskade att han skulle vara lite hemlig. Hur som helst, mannen som sitter utanför mitt jobb vid en marschall med benen i kors heter Jonas Nordgren. Han titulerar sig aktivist och genomför en tyst protest mot FRA-lagen. Han ska sitta där i fyra veckor och jag gissar att han kommer att få blåskatarr.

Det är intressant hur FRA-lagen har tagit fram protestanten i många människor. Folk hittar på de mest speciella sätt att uttrycka sin åsikt. Vi har sett Stekare mot FRA, vi har sett partyprotest på Café Opera(?), vi har sett diverse facebookgrupper och hemsidor, massmail och gud vet vad.

Det handlar om demokrati och yttrandefrihet. Jag kan bara hoppas att detta intresse snart växer också utanför givna grupper och utanför frågor som verkar vara mest fokuserade på den individuella sfären. I EU-parlamentet driver bland andra Eva-Britt Svensson på för en resolution till förmån för Dawit Isaak till exempel. Det handlar också om yttrandefrihet. Meddelarfriheten som urholkas på jobbet, är det något som kan intressera? Solidaritet med folk som lider av total brist på demokrati och mänskliga rättigheter.

Välkommen i kampen!

Så här skriver Jonas på sin facebookgrupp som heter Jag besöker Jonas under trapprotesten v 2-4.

Jag är en medborgare med stark tro på demokrati, mänskliga rättigheter och icke-våld.Staten har i och med FRA-lagen skaffat sig de tekniska förutsättningarna för att kunna kartlägga medborgarnas sociala nätverk och politiska åsikter.Under fyra veckor kommer jag att sitta utanför riksdagshuset hela dagarna, från att ledamöterna kommer till jobbet tills de går hem. Syftet är dels att utrycka min besvikelse över att vårt land styr bort ifrån den demokratiska vägen, dels försöka förstå varför våra politiker låter det hända.Eftersom jag söker en dialog så vill jag inte ha en folksamling med plakat som ropar slagord. Däremot vill jag gärna ha många besökare under aktionen, eftersom det signalerar att det är fler än jag som är missnöjda.Traditionella demonstrationer är väl bra, men jag försöker göra någonting annorlunda för att inspirera och engagera människor./Jonas Nordgren---------------------------------Tills vidare sitter jag vid norra ingången till innergården, inom synhåll ifrån trappan från kl 8:00 till kl 17:00 på vardagar.

Engagemang

Igår när jag efter nästan tre veckors ledighet gick till jobbet satt det en ung man på marken utanför min arbetsplats. Han hade en marschall framför sig och satt på den iskalla, snöiga marken. Visserligen var han väldigt varmt klädd men det såg ändå väldigt kallt ut. Jag slog ned blicken och tänkte, nej jag orkar inte med en olycklig enmansdemonstrant till. Utanför mitt jobb sitter det nämligen inte sällan ensamma personer som hungerstrejkar, hotar, ber eller använder den sista strimman hopp på något annat sätt. Jag får ont i magen för jag vet att jag inte kan rädda, trösta, ordna vad det nu är som behövs.

När jag kom lite närmre såg jag att mannen i fråga var en ganska ung kille som såg både frisk, sund och glad ut. Han log ett nästan saligt leende och sökte inte uppfordrande ögonkontakt. Han hade inget plakat och inga flygblad med krav. Jag blev lite förvirrad men det ska erkännas att jag också blev lättad. Efteråt kände jag dock skam över min brist på engagemang.

På väg hem hade jag glömt mannen men blev snabbt påmind Där satt han med benen i kors i mörkret med sin marschall. Jag blev åter igen lättad när en kvinna gick fram till honom och frågade varför han satt där. En gång till kunde jag slinka förbi men samtidigt ökade mitt behov att vara en av dom som inte slår ner blicken och som ställer frågan. Hur ska jag kunna titta strängt på mina medmänniskor och känna mig duktig?

I morse var han där igen. En man med två hundar gick fram och talade med honom och han såg återigen glad ut och klappade hundarna. Vad ska jag göra? Det ger mig ingen ro. Tänk om han är borta när jag går hem idag. Då får jag aldrig veta varför han satt där. Då får jag gå med skammen att jag var en som vände bort blicken och gick förbi.

Politik är roligt

Efter omräkning visar det sig att Minesotas folk har valt Al Franken som sin senator. Det visar sig att det skiljer 245 röster mellan den konservativa kandidaten och demokraten Franken. Al är kanske mest känd som komiker efter att i många år medverkat i och skrivit manus till Saturday night live men han har också skrivit flera politiskt satiriska böcker. Har du inte läst någon av dem så vill jag gärna tipsa om en lite äldre bok Lögner - och de lögnaktiga lögnare som sprider dem. Läs den och se att politik också är humor!

Varför skjuter ni barn?

Jag slog på text-tv för att kolla bandyresultaten. Då ser jag på förstasidan att Israel bombat ytterligare en skola och dödat 45 personer till. Sedan igår har man bombat minst fyra skolor. När jag sedan går ut på nyhetssidorna på nätet ser jag att man också bombat några av de fältsjukhus som finns i landet. Sjukhusen tillhör en dansk hjälporganisation och är väl märkta med stora röda kors.

Nu har Israel snart brutit mot varje regel i Genevekonventionerna. Man skjuter och bombar civila, barn, humanitära hjälporganisationer och vad man hittar. Detta till trots finns det fortfarande dom som påstår att det handlar om självförsvar. Skärpning!

På radio igår hörde jag en palestinsk man som bor på Västbanken. Han sa; dom skjuter på barn och dom som håller i vapnen är också barn. Det är nog sant i många fall.

Men nu räcker det. Sluta skjuta och sluta framför allt att bomba skolor och sjukhus. NU!