Julminnen pt 2

När jag var si så där 18, 19 och 20 år hade jag just gjort mig fri. Jag hade äntligen flyttat till Stockholm och bara tanken på att åka hem till jul var plågsam. Eftersom jag jobbade som glad amatör först på långvården (pottkusk som någon brukar benämna det) sedan inom missbruks- och psykvården fanns det alltid bra ursäkter. För mig var det självklart att ta på mig både ett och två och tre extrapass över julen. Det fanns inga nobla motiv så som att det var bra för alla småbarnsföräldrar att få vara lediga utan det var ren och skär egennytta. En ursäkt för att slippa åka hem och ett gäng extrapengar eftersom det var bra tillägg hela helgen. Tid att gå ut och festa fanns det ändå.

Senare i livet blev det så klart annorlunda. När jag växte till mig lite och förstod att uppskatta traditioner så började jag också upptäcka det fina med dessa. Sedan jag fick barn har jag också skapat mina egna.

Hur som helst. Dom julpass jag jobbat har självklart gjort nytta. Inte minst de åren jag jobbade natt på Maria pol eller Huddinge psykakut. Det finns många som far illa där ute och det finns många som tar hand om dom. En tanke till alla er som jobbar idag och inatt. Ni som finns där för människor som har det svårt. Och, till er föräldrar som undrar varför era 18, 19, 20 årigar inte kommer hem. Ge dom tid, dom behöver antagligen bara tid.

Jag måste också slänga in en jultriss till slut, den första har hälften av mina bloggkamrater också valt men det är världens bästa julsång så den hamnar här också. Den andra har jag just upptäckt så du får den också. Den sista behöver inga förklaringar. En synnerligen god jul till alla (utom påven och hans homofobkompisar).