Du vet ju att gillar det där med presenter. Alltså, jag är inte så förtjust i konsumism men jag gillar omtanke. Planering och fundering och fina omslagspapper, det är trevligt. Jag har alltid tyckt att vi har en ganska sund inställning till julklappar i min familj. Det har inte varit några överdrifter. Jag tycker om hemkört, det har jag ju berättat. Kolor i en fin burk, knäckebröd, en stickad mössa - det är sådant jag gillar att ge bort.
Nu har familjen mer och mer börjat avveckla det där med presenter - utan att fråga mig. Men jag vill ju tänka på mina vänner och min familj och se dem glada när de märker att jag faktiskt hittat något som passar. Kanske något de själva aldrig hade tänkt på.
Åh, men plötsligt är det ett sånt ståhej och suckande. Och oj, oj vad jobbigt det är att tänka ut något.
Jag tycker det är tråkigt.
"Vi kan väl ge pengar eller ett presentkort så är det bra med det?" Men vad sjutton. Det är ju så trist så att klockorna stannar. Ska vi tillbringa julen med att byta kuvert med pengar med varandra. Tillslut är det två ungar (vi är inte så många i familjen) som får några presentkort och pliktskyldiga paket och då kan det lika gärna vara helt och hållet, men jag tycker det är trist!
2 kommentarer:
Det finns en härlig scen i filmen Donnie Brasco där en under cover-polis som nästlat sig in i maffian byter julklappar med mannen som är hans maffiamentor. Dom ger varandra var sitt kuvert med pengar, lika mycket.
Jo, min familj är inte särskilt maffia men ungefär så känns det.
Skicka en kommentar