Jag kommer från en stor familj. Ja alltså jag har bara en syster men åtminstånne 54 kusiner. Jag har ett släktträd med märkliga förgreningar. En och annan "Soldat Bom" och något litet Stockholmsäktenskap finns det i rullorna. Hur som helst har det alltid varit fullt hus när det varit festligheter på gång.
Dom flesta kusinerna kommer från mammas sida av släkten. Hon har nämligen åtta systrar och bröder. Därför var det hos mormor och morfar som första delen av julen firades. Ja, det gällde att dela upp det hela så det var lagom mycket folk överallt. Vi åt alltså jullunch där tillsammans med ett gäng andra släktingar.
Jag minns mest att det var varmt, stressigt, rött, sött, högljutt och hela tiden väldigt glatt. Morbröderna och morfar spottade sällan i glaset och tyckte lite synd om min pappa.
"Men ska du inte ha en sup ändå"?
"Nej, vi ska ju köra in till stan sen, men tack ändå"?
Pappa fick aldrig någon julsup för när gröten var uppäten åkte vi till farmor och farfar i stan och därifrån skulle vi ju sedan hem. Men först väntade faster och hennes fem barn, om vi hade tur var alla med. Den äldste av de fem gick nämligen på sjön. Om han var hemma hade han både historier och knäppa saker med sig.
Till farmor och farfar kom tomten. Konstigt nog hade han varit förbi mormor och hämtat presenter därifrån trots att vi just varit där. Hos farmor och farfar var det inte alls lika stökigt, bökigt och inte lika mycket folk men varmt och mysigt var det vart vi än kom.
För oss var det inget jobb att fara fram och tillbaka. Vi ungar märkte inget av någon dålig stress. Vi hann träffa alla kusiner och mostrar och fastrar och morbröder om vart annat. De vuxna kvinnorna i släkten som stod för logistiken stressade kanske mer men visade inget dåligt humör för det. Var det enklare då eller fördrog man bara mer och bet ihop? Hur som helst kanske man kan komma ihåg att även stress och lite hejsan hoppsan kan ge ungar minnen som är goda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar