Anonyma tonårsföräldrar

Att vara tonårsförälder kan vara en promenad i parken. En resa med en liten sväng och ett gruskorn på backen, inte mer. Men det kan också vara en färd med många hål i vägen och väldigt dåligt vägunderhåll. En sak är nog gemensam oavsett hur väl vägen är preparerad. Tonåringar vet allt. Det finns inget dom inte har svar på och inget som dom inte kan lösa på egen hand.

Hur är det med dig? Har du kommit över tonåren eller kan du fortfarande lösa allt utan hjälp? Det kan inte jag. Jag vet att det finns massor av skuld och skam när det gäller olika typer av problem. Men, vet du vad? Det finns väldigt få människor som inte har några bekymmer alls. Om du börjar fråga i ditt närmaste nätverk efter råd och dåd så ska du se att det finns folk med både erfarenhet och resurser.

Det är okej att gnälla lite, gör du det ska du få se. Kanske är det inte så illa som du trodde. Kanske går andra igenom samma sak. Det finns både vanligt folk och det finns proffs att prata med. Man måste inte vara misslyckad för att ta hjälp. Tvärt om, det finns en styrka i att våga vara svag.

Så, jag börjar så här: hej, jag heter Alla och jag är (anonym) tonårsförälder.