torsdag 11 november 2010

Avgå alla

Som du vet håller jag på Bajen. När det var som mest turbulent för ett drygt halvår sedan tog man fram en t-shirt som verkligen talade till förståsigpå-folket. Den var en blinkning åt dom som anser att allt löser sig bara man sparkar vilt omkring sig och skriker på någons avgång. Jag tror att den bästa metoden är att man som ledare alltid måste ha inställningen att ens plats inte är given. Samtidigt måste man känna att man leder och har förtroende att leda.


Det är dock skillnad mellan att avgå och att ställa sin plats till förfogande. Om man avgår avser man inte att komma tillbaka. Ställer man sin plats till förfogande är man beredd att faktiskt hugga i igen om man får frågan. Sossarna behöver ompröva sin politik i ännu större utsträckning än andra partier och måste ha en ledning som är beredd att ta strider. Jag är orolig över utvecklingen eftersom jag inte vill se en situation där högern vinner ännu mer makt. Det betyder att jag skulle bli väldigt besviken om sossarna fortsatte sin vandring mot att bli ännu ett mitten/höger parti. Det är väldigt ont om idéer där i mitten.

Nåja, jag hoppas att politiken hamnar i fokus och att förnyelsen sker där. Mona Sahlin gjorde sin verkliga uppryckning i slutet av valrörelsen när hon började prata med värdeord som människor kände igen. När socialdemokratins botten stack opp. "Jag vill ha ett samhälle som bygger på av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov" sa Mona och rev ner fler applåder än någonsin.

Efter att Bajentröjan "Avgå alla" snabbt hade sålt slut kom det ytterligare en som jag tyvärr inte har någon bild på men texten på den löd: "Angår alla". Jag önskar sossarna lycka till i kampen för att igen bli ett parti som gör just det.

onsdag 10 november 2010

Fotbollsfeminister

Igår kväll var jag på O´Learys och lyssnade på ett feministiskt samtal med två VD:ar. Galet eller hur? Inte lika galet om du vet att det var Åsa Sånemyr, VD i Hammarby fotboll och Annela Yderberg VD i AIK fotboll som berättade om sina erfarenheter av att leda i manliga organisationer Väldigt spännande och roligt med kontrasterna mellan sportbar och feminism. Personalen på O´Learys var eld och lågor.

Vi var nog ett trettiotal som kommit för att lyssna. Dom flesta kvinnor men även några män hade vågat sig dit. Ingen av dom två hade särskilt många erfarenheter av att bli bemötta på något särskilt sätt för att dom var kvinnor. Ja, Åsa berättade i och för sig om en man som kommit i hennes väg och betett sig illa och hur hon hanterat det och dessutom hur hon i början av sitt ledarskap hade ödslat för mycket tid åt lyssnande istället för dialog. Men annars var dom ledare, inte kvinnor.

Samtidigt är det intressant att bägge två framhöll i sina ledarskapsstrategier att dom gillade mest "att få folk i organisationen att växa". Bägge såg det som ett lyckat ledarskap om man bidrar till att andra lyckas. Jag undrar om män generellt sett tänker så? Att man lyckas genom andras lycka. Jag tror att det är ett väldigt kvinnligt drag, men jag kan ju ha fel. Vad tror du?

(PS, det var skojigt för en av dom som var där för att lyssna var den förra VD:n för DIF Fotboll. Och, vem är det? Jo, hon heter Jenny Furtenbach)!

tisdag 9 november 2010

Äta ni laga vi

Eller var det tvärt om och började man från norr eller söder?

Sanningen är att jag faktiskt inte haft någon enda vettig användning för denna kunskap förutom när jag spelat frågespel. Detta behöver dagens ungdom antagligen inte oroa sig för eftersom major Björklund nu lagt sig i igen.

Nästa höst får vi en ny läroplan. Det är säkert bra. Pratade med min dotter som går första året på gymnasiet om hur gammeldags lärandet är. Alla fakta finns ju ett knapptryck bort. Framtidens lärande borde väl gå ut på att värdera och söka och förstå information och sammanhang, inte att rabbla floder. Detta till trots framhärdar major Björklund i att dra oss längre och längre bak i pedagogikens historia.

Lärarna slår bakut. Vetenskapen protesterar. Dom som tagit fram den nya mer moderna läroplanen får smäll på fingrarna för att utbildningsministern "tycker något". I ett ekoinslag undrar Björklund varför man ska ändra något som fungerar?

Jo, därför att framtiden ligger framför oss - inte bakom oss.

måndag 8 november 2010

Långa veckan

Det är måndag förmiddag och jag har redan klarat av ett kommunstyrelsemöte och ett utkast till en KU-anmälan. Resten av dagen ska ägnas åt mailsvar och den där mailstädningen som aldrig blev av. Hem och laga mat och så vidare på möte med idrottsföreningen och sen börjar väl allt om imorgon. Allt leder fram mot lördag och cupfinal.

Det är intressant att kommunstyra för tillfället. Samtidigt som högerpartierna förhandlar om att ta makten i kommunen ska jag administrera ansvaret för deras beslut - fast dom verkar inte vara överens ens om vart dom är på väg. Det är en konstig situation. Samtidigt är det roligt att få vara lite obstinat. Att inte behöva vara den som förhandlar bort sin själ. Nåja, så länge jag vet att det snart är lördag och cupfinal kan jag stå ut med en del.

KU-anmälan ja. Helt seriöst, det här med den amerikanska övervakningen av svenskar i Sverige. Registrering av allt och inget som knappast skulle vara tillåtet om det var svenska myndigheter som stod för det. En del pratar om statskupp, jag menar att det åtminstone är spioneri. På SÄPO:s hemsida kan man läsa att man minsann inget visste. Fan trot. Hur som helst, snart är det lördag - och då är det cupfinal.

söndag 7 november 2010

Jag har biljett!

Har haft en otroligt produktiv dag. Jag har städat kylen, frostat av frysen (vilket verkligen behövdes...), städat och storhandlat. Jag har rensat garderoben och jag har lagat mat. Därutöver har jag varit och kollat på en ny soffa, den gamla är verkligen på upphällningen efter många års slitage. Den största bedriften är dock så klart att jag bärgat en biljett till nästa veckas cup-final.

Min tanke är så här; Bajen slog Kalmar och Kalmar spelade oavgjort mot Heif (0-0). Alltså borde oddsen vara på vår sida. Vi vinner cupen helt enkelt. Och att vinna cupen, det skulle nästan kunna rädda skitåret 2010.

Mer sånt här:

lördag 6 november 2010

Snart är det jul igen

Som du vet gillar jag jul. Jag är dock ganska traditionsbunden så till vida att jag tycker vissa saker ska göras i viss ordning. Första glöggen får visserligen inmundigas före första advent men då under två förutsättningar. Den ena är att det är bandypremiär på Zinken (check) och den andra är att det närmar sig dagen och att det är glöggkalas (jag är öppen för förslag). Alltså, det duger inte att värma sig en mugg framför tv:n i november.

Hur som helst börjar jag längta. Jag planerar och ser fram mot att städa skafferiet. Det är dags att planera för några nya praliner och i år blir det inte samma gamla knäckebröd som förra året. När jag kommer hem börjar provbaket av svartpepparkex. Det har jag aldrig testat att baka så det blir årets nyhet. Måste till hötorgshallen och fylla på förråden

Sen är det det bästa. Julklapparna. Ja, jag vet att jag inte borde bidra till att öka konsumtionen men en gång per år kan man väl få ösa på lite. Det måste ju inte vara dyrt och så men julklappar är trevliga om dom är omtänksamma. Trots att det blir konstigt utan pappa ser jag fram mot jul.

fredag 5 november 2010

En vanlig dag

Igår begravdes min pappa. Det är svårt att förstå och det är märkligt hur ceremonierna hjälper en på traven i sorgen. Samtidigt blir inte allt som vanligt, det blir det aldrig mer. Går omkring här i huset med mamma och försöker få det att vara så ljust som möjligt. En dag i taget.

Runt omkring pågår livet och politiken och annat. Det går inte att bortse från. Igår såg jag på nyheterna med ungarna. Då dök inslaget om den amerikanska övervakningen av norrmän upp. Töllborg fick uttala sig och sa så klart att övervakar dom norrmän så övervakar dom svenskar. Jo, det tror jag också.

Yngsta dottern suckade och sa "men låt dom kolla - har man inget att dölja..." Alltså, jag vet att hon säger så för att provocera, hon älskar nämligen att argumentera (vet inte vem hon fått det från). Jag skulle just gå i svaromål när nästa inslag dök upp på rutan. Uppenbarligen får man inte ha en "sprängande huvudvärk" om man är Palestinier boende i Göteborg enligt FRA. Eller rättare, man får inte prata om det. Dom där gamla skrönorna om kurder som planerar bröllop får plötsligt en ny dimension.

Det är verkligen hemskt för dom enskilda individerna som blivit utsatta för polisens ingripande. Det är också tråkigt för handlarna som inte fick sälja det dom tänkt sig (även om vi borde konsumera mindre i största allmänhet). Men, mest oroade borde vi ju faktiskt vara över inkompetensen i några av dom dyraste myndigheterna vi har. Dom som ska skydda oss mot verkliga övergrepp. Helt seriöst, vad fan håller dom på med?