Vemod

Fick veta igår att en kamrat som varit borta ett tag tagit beslutet att han inte längre orkade vandra här med oss. Han har tagit sitt liv. Vi är några stycken som vetat att han varit borta sen någon vecka och vi har också haft indikationer på att han försvann just av skälet att livet blivit för tungt. Bland oss som visste är reaktionerna självklart många, sorg, ilska och frågor.

Det är tråkigt att ha en person mindre att skratta med, knäcka juridiska nötter och snacka strunt med. Det är tråkigt för familjen och för oss vänner. Samtidigt känner jag respekt för insikten att smärta ibland kan vara så outhärdlig att det inte går att döva den, oavsett hur mycket man försöker. Det gäller smärta också i själen, inte bara kroppen.

Denna insikt tar mig vidare och känslan jag bär idag är vemod. Det passar sig bra en höstdag som denna. Vila i frid är ett uttryck som sällan känts mer relevant så; Vila i frid vännen!

Att ta sig ett glas

Igår kom vi iväg, en god vän och jag, för att ta oss ett glas. Min gode vän som jag berättat om förut i sammanhanget "lite bittrare lite bättre" är ganska nödbedd men det är värt mödan. Syftet med vår tur igår var bland annat att testa en ny Oppigård men det var som vanligt ett ogjort ärende så det blev att testa något annat.

I brist på Oppigård tyckte jag mitt första val var klockrent; bitter and twisted - blond ale. Det kändes som jag liksom.

Hur som helst har jag en febless för fina glas. Min väns val av ale var oemotståndlig. Navy seal! Jag vill verkligen ha det glaset. En annan god vän hävdar att man då kan fråga i baren om man får köpa ett glas vilket vanligtvis leder till att man får ett. Osportsligt tycker jag.

Årstiderna

Hösten försöker verkligen göra sitt intåg nu. Jag ser på träden utanför fönstret att det röd/bruna är på väg att ta över det gröna. Utanför fönstret är himlen väldigt blå och solen lyser, men inte med den där intensiteten som den gör i juli. Det är ganska skönt. Jag älskar sommar och värme men skulle inte vilja vara utan hösten. Det är liksom nystart, kan man hoppas.

Årstider som går i varandra och följer varandra på naturligt sätt är väl en sak. Ibland kan årstiderna dock överaska ordentligt, kolla här.

Klart man blir orolig

I morse mötte jag som vanligt Hägglund på väg till jobbet, han studsade fram på steget och verkade lika äppelkäck som vanligt. Jag tänker att han måste gå på något starkt eller så är det helt enkelt inte plogat hela vägen fram. Han måste ju vara lite bekymrad över 3.3 % och hur det ser ut för regeringen i sin helhet.

Såg på programmet halvtid igår. Det var en genomgång av den sittande regeringens första halva av mandatperioden. I studion såg vi de fyras gäng och så Niklas Ekdahl. I programmet gick man igenom tabell efter tabell med svar från svenska folket hur man upplevt alliansens första år.

Det ser inte bra ut!

Eller jo, ur mitt perspektiv som gärna ser att de åker ut från kanslihuset - helst fortare än kvickt - är det ju bra, men inte för de fyra. Detta till trots, inte ett darr på läppen. Inte ett erkännande av att det är bekymmersamt, inte ett enda ord av oro.

Det som kanske var allra mest påtagligt var åter igen Reinfeldts passivitet. Han sa inte någonting under programmet om han inte blev direkt tillfrågad. Detta samtidigt som de andra föll varandra i talet hela tiden. Det enda undantaget var sista frågan där det var uppenbart att de gjort upp att nu skulle statsministern sätta ner foten. Maud blev lite ivrig och tog ordet men efter en blick från Freddan tystnade hon och bad om ursäkt.

Tjatte, Knatte och Fnatte - klart man blir orolig!

Registrera!

Äntligen har vi fått lite viktiga forskningsrön att använda oss av. Det har nämligen visat sig att män som har en viss beskaffenhet på vissa gener har svårare än andra att hålla samman relationer och vara lyckliga.

Det måste ju innebära att jag var oskyldig, varje gång...

Tydligen bygger forskningen på att man upptäckte någon störning hos sorkar, hanar då inte honor. Klart att man funderar över hur hjärnan på dessa forskare funkar när man kommer på att forska om huruvida ett sorkbeteende kan ha något med äktenskapslycka att göra.

FF

Glömde ju helt berätta om min hemresa och hemkomst igår.

Tågbiljetterna var slut, eller egentligen var de inte slut men den billigaste kostade 998 kronor och det väljer jag att tolka som att biljetterna var slut. Dock hade jag tur, ett konkurrerande lag hade två biljetter över eftersom de fått återbud så jag fick lov att åka med i alla fall. Av någon märklig anledning hade lagets ledare blivit placerade i en annan vagn så jag blev sittande med 15 övertrötta tonåringar. När vi kom fram till Stockholms central var jag lättad och sanslöst trött.

Nå, t-banan hem och tre trappor utan hiss. Som väl var hade yngsta dottern och packningen fått åka med en bil tidigare så de var redan hemma. Inte nog med att packningen var hemburen, dessutom var hela lägenheten städad - från topp till tå. Till och med kranarna i badrummet glänste. Det var helt enkelt ett välkomnande hem som jag behövde efter den gångna helgen.

Sen slår det mig. 16:årig dotter hemma ensam hela helgen. Tip-topstädad lägenhet på söndag kväll...

Hm!

Stad i mörker

Äntligen, tillbaka i tryggheten i stan. Helgens nätter har som sagt tillbringats på ett golv i en gymnastiksal i Växjö. På dagarna befann vi oss på Värensvallen, home of Öster. Svårt att fatta att det var en allsvensk arena för ett par år sedan. Mitt intryck av Växjö i övrigt är att stan är höljd i ett mörker. Det verkar som om man sparat in på gatubelysning av ett eller annat skäl, skärpning där! Nej, bright lights in the city är mer min melodi.

Nu återstår bekymret att min bil står kvar i Växjö på en bilfirma och eftersom den faktiskt inte har någon auto-pilot så måste jag alltså ta mig tillbaka ner till skogen för att köra upp bilen till Stockholm, mera mörker! Det som är positivt är att försäkringsbolaget betalar tågbiljetten ner men tiden som går åt får jag ju stå för själv så har du vägarna förbi Växjö och känner för att köra min bil till Stockholm kan du väl höra av dig.

Har bestämt mig för att det hur som helst var sista gången jag tillbringade en natt på en luftmadrass på ett golv i en idrottssal. Jag är för gammal. I fortsättningen satsar jag en slant på en säng på ett hotell eller så. Tack alla ideella idrottsledare som år ut och år in åker på turneringar och läger och fortsätter sova på dom där golven, ni får min fulla tacksamhet och beundran.

Tack vare min insats för ungdomsidrotten och bilkaoset missade jag Allsång mot högern som för andra året arrangerades i Stockholm. Det är tur att det finns youtube...

Sjung med nu!