Klart man blir orolig

I morse mötte jag som vanligt Hägglund på väg till jobbet, han studsade fram på steget och verkade lika äppelkäck som vanligt. Jag tänker att han måste gå på något starkt eller så är det helt enkelt inte plogat hela vägen fram. Han måste ju vara lite bekymrad över 3.3 % och hur det ser ut för regeringen i sin helhet.

Såg på programmet halvtid igår. Det var en genomgång av den sittande regeringens första halva av mandatperioden. I studion såg vi de fyras gäng och så Niklas Ekdahl. I programmet gick man igenom tabell efter tabell med svar från svenska folket hur man upplevt alliansens första år.

Det ser inte bra ut!

Eller jo, ur mitt perspektiv som gärna ser att de åker ut från kanslihuset - helst fortare än kvickt - är det ju bra, men inte för de fyra. Detta till trots, inte ett darr på läppen. Inte ett erkännande av att det är bekymmersamt, inte ett enda ord av oro.

Det som kanske var allra mest påtagligt var åter igen Reinfeldts passivitet. Han sa inte någonting under programmet om han inte blev direkt tillfrågad. Detta samtidigt som de andra föll varandra i talet hela tiden. Det enda undantaget var sista frågan där det var uppenbart att de gjort upp att nu skulle statsministern sätta ner foten. Maud blev lite ivrig och tog ordet men efter en blick från Freddan tystnade hon och bad om ursäkt.

Tjatte, Knatte och Fnatte - klart man blir orolig!