Vemod

Fick veta igår att en kamrat som varit borta ett tag tagit beslutet att han inte längre orkade vandra här med oss. Han har tagit sitt liv. Vi är några stycken som vetat att han varit borta sen någon vecka och vi har också haft indikationer på att han försvann just av skälet att livet blivit för tungt. Bland oss som visste är reaktionerna självklart många, sorg, ilska och frågor.

Det är tråkigt att ha en person mindre att skratta med, knäcka juridiska nötter och snacka strunt med. Det är tråkigt för familjen och för oss vänner. Samtidigt känner jag respekt för insikten att smärta ibland kan vara så outhärdlig att det inte går att döva den, oavsett hur mycket man försöker. Det gäller smärta också i själen, inte bara kroppen.

Denna insikt tar mig vidare och känslan jag bär idag är vemod. Det passar sig bra en höstdag som denna. Vila i frid är ett uttryck som sällan känts mer relevant så; Vila i frid vännen!