lördag 30 november 2013

Rättsskandal eller skam för rättvisan

I dagar har den rasat nu, debatten om debatten. Var det en rättsskandal eller är det en skam för rättvisan det där som hände i domstolarna kring Thomas Quick? Tja, faktum är att det i vart fall är mer än semantik när man väl börjar fundera på det. Det är viktigt att hålla tungan rätt i mun och faktiskt fundera över vad man egentligen pratar om.

Jag har efter att ha lyssnat och försökt förstå nog kommit fram till att den gode Lambertz ändå har något otroligt viktigt att säga. Nämligen att en dom aldrig kan bli bättre än den utredning som ligger till grund för densamma. Det vill säga, skandalen ligger inte i domen utan i utredningen och de manipulerade bevis som inte kunde genomskådas. Det visste vi ju men kan vi förstå distinktionen? Det Lambertz försöker förklara är att domstolarna inte är något slags sanningsdetektorer.

Fast, han borde hålla sig för god för att prata om skuldfrågan. Verkligen!

Och på tal om utredningar och kritik mot domstolar. De senaste åren har vi pratat och fasat över antalet friande domar när det gäller sexualbrott. Antagligen med rätta. Vi har skruvat i lagstiftningen. Förtydligat, utvidgat, skärpt straff och nu föreslås ett nytt brott igen. Det nya brottet ska bygga på "ofrivillig penetration" vilket ju kan tyckas märkligt på många sätt (som om sexualbrott måste innebära penetration).

Nåja, varje gång vi skruvar på lagen tror vi att nu har vi löst den gordiska knuten. Förväntningarna är otroligt höga. Nu kommer färre brott begås och nu kommer fler dömas. Men tänk om domstolarna inte kan döma fler ändå? Tänk om det är så att det inte är lagstiftningen det är fel på? Tänk om domstolarna faktiskt gör rätt. Nämligen dömer så gott de kan på den utredning de får sig till hands.

Vi måste helt enkelt få bättre utredningar om domstolarna ska kunna döma bättre. Det kanske inte är domarna som behöver gå på kurs utan utredarna. Det kanske är så att skammen för rättvisan även i dessa fall ligger i den låga kvaliteten på utredningarna. Det finns inga jämförelser med Lambertz och Quick men det finns en tanke i att säga att domstolarna inte har en spåkula.

Inga kommentarer: