Har varit i London några dagar. Har ont i fötterna av alla långa promenader. Det är lite knäppt hur hjärnan är kvar på Stockholms-mode så man tror att transporter kan räknas i Stockholmstid. London är något större än Stockholm. Det är trängre på tågen och längre att gå. Det är läskigare också. Londons tunnelbana är verkligen inget för klaustrofober. Tunnlarna är så små att jag började fundera på hur en eventuell utrymning från tågen vid olycka ens skulle kunna vara möjlig.
Nåja, nu var jag ju inte i London för att studera vare sig transporttider eller tunnelbanetunnlar även om det är viktiga frågor. Jag var i London för att prata om andra viktiga saker nämligen rättsäkerhet och stigma för personer som lever med hiv. Jobba helt enkelt. Att hitta inspiration till lösningar är viktigt och gör oss lite bättre.
Under tre dagar har jag träffat jurister, åklagare, läkare och aktivister. Sanslöst hög nivå på de flesta samtalen och mycket inspiration. Berg av arbete att ta sig igenom och en känsla av otillräcklighet. Mötet med juridikläraren och diskussioner om språkets betydelse för juridiken och rättsäkerheten (och en inbjudan att delta i ett seminarium om detta i vår i Bergen). Mötet med aktivisten och påminnelser om att inte glömma de mest utsatta grupperna när vi pratar rättighetsfrågor (och en vädjan om att komma till Melbourne nästa sommar för en konferens). Mötet med Englands motsvarighet till SMI som resulterade i en stor hög rapporter och riktlinjer att ta sig igenom framöver. Mötet med åklagarmyndigheten på nionde våningen av Rose Court med utsikt över hela stan och dessutom en och en halv timmas samtal med två mycket kunniga åklagare om straffrätt och rättsfilosofi (och så klart Julian Assange).
Nu ska jag försöka omsätta allt jag lärt mig i praktik. En resa som denna ska så klart komma fler till godo. Men först ska jag ha en dag ledigt. Packa upp och kolla på fotboll. Det är en bra plan för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar