Läser ett inte oväntat utspel från sossarna i DN att de efter valet kan tänka sig att regera med vem som helst utom SD. "Om vi vinner väljarnas förtroende".... Det är lite tvetydigt det där. Väljarnas förtroende för vad? Att förhandla både till höger och vänster. Att förhandla kärnkraft med FP? Arbetsrätt med C? Eller kanske rent av vinster i välfärden med V?
Tja, det kanske är naturligt att dagens politik präglas av en förhandlingskultur fast det är viktigt att komma ihåg att Sverige 2014 inte är 1994. Det är enligt min enkla analys ett av skälen till att partier som SD får luft under vingarna. När idéerna om hur partierna vill forma samhället i framtiden tar mindre plats än vem som ska ha vilken post har något viktigt gått förlorat. Jag önskar att partierna kunde ta tydlig ställning till politiken, det vore ett framsteg för parlamentarismen.
I min lilla hemkommun har vi levt med en blocköverskridande majoritet den senaste mandatperioden. Det har säkert passat sossarna väl på sitt sätt och det har hållit SD utanför maktens korridorer men en får fundera på priset. Sundbyberg, min kommun, bygger i och för sig mest i stockholmsområdet. Tja, ALLA oavsett färg är överens om byggandet. V vill ha mer hyresrätter än de andra men i övrigt finns det väldigt stor samsyn. Andra saker som regimen producerat? Giftfri förskola? Det är väl inte direkt en blockbuster där någon skulle säga nej? Privatisering av hemtjänsten? Den har KD vunnit, glatt påhejade av S. Skolan - går inge vidare. Vad visionen är för kommunen? Tja, det är nog ingen som vet när varje beslut som tas är ett resultat av ändlösa förhandlingar.
Vad innebär då sossarnas besked idag? En tydlig signal om att man vill regera är det och det är väl bra. Men också en tydlig signal om att man är beredd att förhandla om frågor som är viktiga politiskt? Det har de gjort förr, både under mandatperioden och annars - ta friskoleuppgörelsen och skattebesked som exempel. Det skulle vara fint om vi nu slapp gemensamma utspel av MP och S och det skulle vara fint om sossarna pekade ut sin egen riktning.
Menar man allvar med dagens artikel är det nämligen ett minimikrav att politiken nu tydliggörs. Då kan beskedet tas på allvar och då kan det i den bästa av världar betyda en nytändning för idépolitiken. Vad vill sossarna egentligen med arbetsrätten, privatiseringarna av välfärden, skattepolitiken, nedrustningsfrågor, kärnkraften och resten av energipolitiken? Hur ser det ut med sossarnas gröna ben? Men det är kanske att ha något för stora förhoppningar, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar