onsdag 11 juni 2008

Revolution för fan

Trodde aldrig jag skulle säga det men Nilsson var en av de bästa på plan. Isaksson var också bra, riktigt bra, (även om han inte hade mycket att göra) och jag är förvånad över att jag säger det också. När det gäller Nilsson är det personligt (läs Östlund) och när det gäller Isaksson så har jag egentligen aldrig haft något vidare förtroende för honom (och kanske är det lite personligt också - läs Rami). Matchen var ingen höjdare, eller faktiskt rent av dålig, men Sverige spelade helt klart med mer råg. Grekerna däremot var lika fulspelande och tråkiga som befarat.

Så, vi tog en viktig skalp men det är lång väg kvar att vandra...

Många andra kommer att skriva kloka och initierade kommentarer om gårdagens match så jag tänker att du kanske vill snacka om något helt annat.


Igår tog jag chansen att lunchmanifestera lite. Nätverket Gemensam välfärd hade kallat till demo utanför landstingshuet i Stockholm. Syfte var att uppmärksamma de huvudlösa besluten som diskuterades i landstingsfullmäktige att släppa in privatfinansierad vård i den offentliga. Ett steg mot försäkringsbaserad vård och mot att privatisera akutsjukvården.

Manifestationens mål var att lämna över en namninsamling till det moderata landstingsrådet. Som vanligt har namninsamlingen skötts över nätet och på bara någora dagar har man samlat in 855 namn och dessutom har 14 organisationer skrivit under.

Bland de organisationer som skrivit under finns flera SEKO-klubbar, LO-distriktet, Rättvisepartiet socialisterna, sossarna, vänstern, Grafikerna, Kommunal, PRO, Verdandi - listan goes som du förstår on.

Vi tränade faktiskt på talkör innan hon kom, landstingsrådet. Det var något med "ingen gräddfil ingen privat vård" vi skulle skrika. Lite sekundärskam ska erkännas. Med tanke på antalet underskifter skulle man ju kunna tänka sig att det blev några stycken i talkören.

Men...

Jag undrar, var fan var du - och alla andra?

Seriöst, vi var 25 personer på plats varav de flesta faktiskt var kanslipersonal från landstingshuset. Jag som är mellanålders drog ner medelåldern på församlingen radikalt. Jag fattar att man inte kan ta ledigt så där hur som helst men liksom jag mer eller mindre kommenderades ut borde väl alla organisationer som skrivit under åtminstånne kunnat vara där med några stycken. Vad är poängen med alla dessa nätupprop? Känner man att man gjort sitt när man skrivit på? Farlig utveckling i så fall.

Jag vill inte föra kampen genom fler namninsamlingar. Jag vill inte se ett enda upprop till. Det är dags att höja rösten! Ockupera ett hus! Vält en bil! Krossa en ruta! Starta en brand!

Är du för hes efter gårdagens fotbollsmatch? Orkar du inte?

Skriv under här....

5 kommentarer:

Sånger från nedre botten sa...

Vänsterns dilemma; vi har en miljon saker att protestera mot, det blir inget samlat, utan var och en sin lyckas smed. Organisationerna kan inte skicka ut sin personal på alla dessa demos och manifestationer av två skäl, dels för att inget ordinarie jobb skulle bli utfört då och det är väl själva fan om det behövs betalda demonstranter för att visa folkligt missnöje...

Alla smutsiga detaljer sa...

Precis, och som sagt så blir det en massa sekundärskam också när man står där.
Frågan är hur får man folk att vakna? Eller är det så enkelt att folk inte är så missnöjda? Tvivlet breder ut sig.

Mikael K sa...

Ja, många tycker nog att de har det bra, skitar inte ner sig och så är det jobbigt att protestera och ta konflikter. Det finns - har alltid funnits? - en utbredd föreställning om att livet går som på räls. I den ideologin betalar man för eventuella engagemang per autogiro tillsammans med de andra räkningarna.

Alla smutsiga detaljer sa...

Just det, nu har jag två ursäkter. Upprop på nätet och autogiro.

Alla smutsiga detaljer sa...

Ha, jag kom på ett sätt till. Man kan starta en grupp på facebook!!!