Sista dagen med gänget pt 2

Jag har gjort det här en gång förut. Det var inte på riktigt. Denna gången är det det. Det är jag säker på. Efter 12 år på riksdagen slutar jag nu. Går vidare till nya äventyr. Det känns fint och sorgligt på en gång. Sorgligt är det så klart att lämna alla goda vänner. Som väl är finns vi kvar.

Vi kan väl höras och ta en öl eller en fika?

Modernisera skoldebatten

Jag skulle vilja rekommendera alla som har ett intresse i skoldebatten att ge sig ut på en gata i sin närhet. En gata där det finns arbetsplatser. Titta dig sedan runt omkring och fundera på vad behöver framtidens arbetare för kunskaper egentligen. Är det den skolan vi är på väg mot som erbjuder framgång.

Ta nationella proven i svenska, de är oerhört viktiga för betygsättningen och därmed framtidschanserna. Endast 10-15 % av resultatet handlar om kommunikation. Jag tror att det är helt galet. jag menar att det självklart är oerhört viktigt för alla att kunna läsa och skriva. Det är en mänsklig rättighet rent av. Men, att inte uppgradera förmågan att kommunicera är omodernt.

Nu kommer också kritik mot Björklunds mattevurmande. Det är väl samma sak som gäller här. Självklart ska man kunna räkna och lite till men de krav som ställs idag på elever är på tok. Jag kan lova att det inte är många av er som läser detta som skulle klara gymnasiematte på samhällsvetarnivå idag och ett stort antal av oss skulle knappast klara högstadiematten.

Men, det märkliga är att jag är övertygad om att många av oss ändå känner oss ganska bekväma i vardagen med den matte vi kan. Själv är jag jurist och har inga behov av potenser, parallellogram och grafer - har du? Läs gärna denna artikel från Svenska dagbladet och tyck sedan till. Skolan måste moderniseras, inte konserveras.

Blodsdiamanter

Hörde på radion i morse att diamantpriserna är på uppgång. Det beror enligt analysen på en växande medelklass i Indien och Kina som har råd att fira förlovningar och andra lyckliga tilldragelser med stenen som aldrig blir omodern. Detta underströks med ett reportage från diamantens huvudstad Antwerpen.

I Antwerpen blir världens hårdast sten slipad till briljanter. Kvalitet granskas och priser stiger. Handeln är stor och vinsterna så klart massiva. Min stilla undran är om alla har glömt debatten som pågick för några år sedan om priset för att utvinna diamanter. Inte ett ord i reportaget om detta. Tror vi verkligen att allt är bra nu i gruvorna i Kongo Kinshasa, Sierra Leone, Botswana, Nigeria, Angola och liknande länder?

Kära P1-morgon. Borde det inte varit på sin plats med en liiiten hänvisning till att barn fortfarande är åtråvärd arbetskraft i gruvorna och att det fortfarande är handlare i väst som tar dom stora vinsterna? Detta är en liten men ack så viktig del av hur vi sakta men säkert suger ut Afrika och upprätthåller såväl krig som förtryck.

Anna Lindh

Idag handlar allt om terrorattacken mot New York för tio år sedan. Faktum är att jag hade glömt att det var just detta datum som Anna Lindh dog. Eller inte glömt men tankarna spärras liksom av med allt detta New York-flöde. Jag minns att jag kom till jobbet på morgonen med en tom känsla i kroppen dagen efter attacken mot Anna Lindh. Jag jobbade på justitiedepartementet då. Jag mötte en blek statssekreterare som berättade vad som faktiskt hänt.

Eftersom jag var på departementet som en gökunge, sakkunnig från ett annat parti än det Anna Lindh tillhörde, kände jag att jag inte skulle vara kvar där just då. Det var dom närmastes sorg och jag ville hem till "de mina". Tomheten som fyllde mig när jag gick över bron mot riksdagen var oändlig. Alla jag mötte var fortfarande ovetande. Nyheten att Anna Lindhs liv inte gått att rädda hade ännu inte släppts och där gick jag och visste.

Jag var tvungen att prata med någon. Jag ringde min mamma, eller om det var pappa som svarade. Dom hade liksom ingen att skvallra för där ute på landet. Det kändes skönt att dela med någon. När jag kom in på riksdagskansliet var det bara minuter tills alla skulle få veta.

Man kan alltid fundera på om saker och ting hade varit annorlunda om vissa saker inte hänt. Jag tror att mordet på Anna Lindh förändrade mycket. Konsekvenserna är större än det gigantiska faktum att en mamma och maka ryckts bort från sin familj. Det tror jag vi alla vet.

För tio år sedan

Imorgon är det tio år sedan de två planen flög in i tvillingtornen i New York. Liksom vid andra omvälvande händelser minns man ofta exakt vad man gjorde vid den aktuella tidpunkten. Själv satt jag vid datorn på jobbet. Jag lyssnade på radion och även om jag hade TT uppe på bildskärmen så var det faktiskt Radio Stockholm som var först ut med nyheten.

Jag minns vad jag gjorde när Olof Palme dog och jag minns mycket väl vadr jag befann mig när jag fick veta om attacken på Anna Lindh. Man kan fundera på vad man gjorde just i sekunden men viktigare är vad man gjort efteråt. Vi kanske skulle ta och hjälpas åt att förändra?

Utrota fattigdomen

Gick till jobbet i morse och mådde ganska bra. Gör det allt som oftast nu för tiden. Har fått ordning på träningen även om jag fortfarande slarvar en del med maten. Har fått ordning på bankbiten efter att ha träffat Kenneth, min bankman, några gånger. Ska börja på nytt jobb och ser ljuset i tunneln vad gäller allt som måste göras på det nuvarande jobbet.

Jo´rå, det går bra nu.

Hade en tid på diatermisalongen för att ta lite hand om mig själv på morgonen. Det är en bra början på en fredag. Tjugo minuters behandling kostar 325 kronor. Beställde en ny tid nästa vecka för att fixa till en liten grej till. Tokigt men jag är ändå en ensamstående mellanålders kvinna som jobbar väldigt hårt så det tycker jag att jag är värd.

Gick med lätta steg från salongen som ligger på en tvärgata till Drottninggatan mitt i Stockholm. Tidigt på morgonen innan alla butiker öppnat så är det rent och ljust mitt i stan. Kostymer med take away-kaffe hastar förbi och jag inser att jag är en av dom.

Men, då ser jag det. Inom 20 meter sitter två personer på gatan. Först en mycket ung kille, i mina ungars ålder. Han tittar ner i backen där han sitter på knä med händerna knäppta över sin mugg vädjande om en slant. Några meter därifrån en äldre man med en skylt där det står "hemlös, hungrig" på.

Går till jobbet och funderar över stadsbudget, högkostnadsskydd, nytt jobb, Folkpartiets euroutspel, framtid, dåtid - men allt jag ser är den unga mannen som uppenbarligen borde varit i skolan, kommit hem till middagen och sedan gett sig ut och spela fotboll eller för att laja med sina vänner. Den unga mannen borde haft framtidsdrömmar utöver en slant i koppen. Det är sådant slöseri, det är så orättvist.

Vi måste ta tag i fattigdomen, här och överallt!

Funderar på tid

Spelar en pauslåt!