Långt borta och nära

Jag är uppvuxen på landet. I en villa med tillräckligt stor tomt för att garantera att vare sig ljud eller insyn var någon fråga. Social kontroll, visst, men ändå anonymitet och möjlightet att vara både högljudd och utlevande utan problem. Nåja, det har aldrig legat för mig. Eller nej nu ljuger jag. Som tonåring var jag högljudd och som tonårsmamma har jag drivits till att vara det likaså.

Hur som helst. Nu bor jag i stan. I en hyresrätt byggd på 50 talet. Förvånansvärt väl ljudisolerad och väldigt fri från insyn förvisso men det bor folk som vare sig är släkt eller vänner väldigt nära mig. Jag gillar det verkligen, med både fram och baksidor. Jag hade en granne för några år sedan som inte gjorde det. Grannen ovanpå honom hade hund som "gick på golvet" vilket drev honom att klaga och klaga och klaga. Det slutade med att han fick en annan lägenhet i området. Det var inte bra för nu bor han granne med en person som har "byggt om lägenheten i fyra år, dag som natt".

För några år sedan pratade jag med en person i huset mitt emot. Han hade skinnväst, långt hår och körde en bil som lät mycket. Hans grannar hade fört logg över när han förde oväsen i lägenheten. Dom klagade ofta och mycket till värden vilket ledde till ett "medlingssamtal". Mannen med västen var förtvivlad för han var en fridens man som verkligen inte ville hamna på någon röd lista. Samtidigt var han så klart arg. Han gick till mötet rustad med sitt arbetschema. Det visade sig också ganska snabbt att han jobbat vid i princip alla dom tillfällen som grannarna tyckte att han stört dom. Arbetschema och intyg att han faktiskt varit på jobbet - vem var det egentligen som var störande?

Vardan då denna text? Jo, jag läste i tidningen i morse om ett par i södra Sverige som känt sig tvingade att flytta för att grannarna ringt störningsjouren när deras lilla bebis gråtit på nätterna. Tro mig, jag vet hur jobbigt det kan vara med en gråtande bebis på natten men herregud. Kanske borde grannen ringt på istället och erbjudit sig att avlösa en stund så att föräldrarna fick sova en stund. Vad är det med folk?

Det kom ett brev från skattebetalarnas förening

Jag fick ett brev igår. Det var prydligt adresserat till mig och igenklistrat och så. Jag öppnade och läste med stort intresse. Brevet kom från Skattebetalarnas förening. I brevets överskrift stod det "Fastighetsskatten i fokus". Spännande tänkte jag.

Brevet är egentligen en uppmaning till mig som skattebetalare att bli medlem i föreningen. Helst ska jag värva mina grannar också. Inledningen på brevet lyder: "Jag skriver till dig då jag tror att du delar min oro för hur skatteklimatet kan komma att se ut efter höstens val". Det är i och för sig riktigt men kanske inte av samma skäl som vad Robert som skrivit brevet tror. Robert uppmanar mig att läsa mer på baksidan.

Jag vänder så klart på brevet för jag vill ju veta hur skattebetalarna tror att höstens olika alternativ ska påverka míg. Där får jag läsa om att det VISST är fler än dom med dom dyraste villorna som riskerar högre skatt. Jag får också läsa att visserligen är villaskatten som högern hittat på inte perfekt MEN DET KAN BLI VÄRRE.

Alltså, jag blev inte klokare av att läsa på baksidan eftersom frågeställningen liksom inte berörde mig så jag tänkte, jag får väl ringa och fråga. Efter mycket om och men fick jag prata med en myndig herre. Jag frågade då helt enkelt hur dom trodde att de rödgrönas fastighetsskatt skulle påverka mig.

Jo, hum, och det vet jag inte, och nja så kan man, vet...inte. Hum.

Nåja, jag kan ge besked. Vi som bor i hyresrätt kommer att få sänkt fastighetsskatt när dom rödgröna vinner valet. Det visste inte skattebetalarnas föreningen - det vet dom nu.