Får väl erkänna att det gick lite snabbt igår när jag skrev att krispaketet i USA var klart. Senare på kvällen visade det sig att politikerna var;
fegare/klokare/mer populistiska/korkade/principfasta/______ välj själv eller fyll i valfritt ord.
Hur som helst faller börserna som stenar. Den finansiella oron är inte längre en oro utan på gränsen till panik. Jämförelserna med 30-talet är inte långt borta och därmed griper allvaret tag i oss alla.
Det är allvarligt, ingen kan tro något annat. Visst kan man tänka att "låt bankerna krascha bara" men det är inte riktigt så enkelt. Folk förlorar jobbet varje dag. Folk får gå från hus och hem och de som hade det knackigt förut är de som drabbas först.
Nå, hav förtröstan. Mitt i allt detta står han där. Rak i ryggen som en äktsvenk fura med blicken riktad någonstans långt bort mot horisonten. Mats Odell! "Ingen fara", säger han. "Våra banker är solida och har lärt sig sin läxa på 90-talet" (förra gången borgarna satt vid makten, red anm). "Vi fortsätter sälja ut, inget talar för att vi skulle ändra kurs".
Mats Odell, vår egna finansmarknadsminister! Är det någon mer än jag som känner en liiiten knut av oro i magen?
om vardag, politik, musik, idrott, ungar, jobb och den där känslan som man längtar efter...
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
Det går åt pipsvängen
Igår blev det stora krispaketet klart i USA. Jag är nu ingen ekonom eller så men nog verkar det som om det innebär att folket ska ta över finansbolagens och bankernas skulder men inte eventuella tillgångar. Det är lite speciellt, hade det varit jag som inte kunde betala mina skulder hade banken och kronofogden antagligen låtit mig behålla skulderna men tagit de få tillgångar jag äger.
Hur som helst så verkar det inte hjälpa. Läser på TT att en isländsk bank är på väg att glida ner i glaciärsprickan, varslen står som spö i backen och regeringen skriver ner dom svenska prognoserna. Spekulationerna mot Swedbank fortsätter samtidigt som en och annan drar hem storkovan på andra människors olycka.
Hur som helst kommer det hela att sluta med att en massa människor blir av med jobben, får gå från hus och hem och därmed fler problem för det allmänna att ta tag i. Vet inte om det är fler än jag som får känslan av detta har hänt förut? Tycker att det verkar som om att det är ganska ofarligt att säga; det verkar inte som om kapitalismen riktigt funkar, efter partyt kommer en rejäl jävla baksmälla helt enkelt!
Hur som helst så verkar det inte hjälpa. Läser på TT att en isländsk bank är på väg att glida ner i glaciärsprickan, varslen står som spö i backen och regeringen skriver ner dom svenska prognoserna. Spekulationerna mot Swedbank fortsätter samtidigt som en och annan drar hem storkovan på andra människors olycka.
Hur som helst kommer det hela att sluta med att en massa människor blir av med jobben, får gå från hus och hem och därmed fler problem för det allmänna att ta tag i. Vet inte om det är fler än jag som får känslan av detta har hänt förut? Tycker att det verkar som om att det är ganska ofarligt att säga; det verkar inte som om kapitalismen riktigt funkar, efter partyt kommer en rejäl jävla baksmälla helt enkelt!
Etiketter:
Johnny Cash,
kapitalism,
nedgång,
USA
söndag 28 september 2008
Mina ungar - och andras
Mina ungar är otroligt olika. Jag har en spara och en slösa. Jag har en yvig och en väldigt välkammad. En av dem är lugn medans den andra går i taket en gång i kvarten. Den ena kämpar hårt med skolan och den andra flyter med utan att behöva ta i särskilt mycket.
Mina ungar är två härliga människor. De är otroligt spännande att lyssna till och roliga att diskutera med, för det mesta. Självklart är de också jävligt jobbiga och tonåriga och gnälliga, men för det mesta är de just härliga. Snygga är dom också. Jag är så glad över att få ta del av deras funderingar, utveckling, humor och självklart också deras problem.
I fredags var jag och yngsta dottern på krogen. Den äldsta skulle sova borta så vi passade på att gå ut och äta tillsammans. I nästan två timmar satt vi och pratade om ditt och datt och då framför allt om saker som dottern funderar på. Det var så roligt och jag lärde mig så mycket.
Igår blev två småtjejer rånade utanför mitt hus. Några äldre killar krävde att få deras mobiler. Min äldsta som kom förbi strax efter ringde mig och bad mig komma och hjälpa. Jag gick ner till tjejerna, pratade med dom och ringde polisen. Medan vi väntade på polisen undrade jag om tjejerna ville att jag skulle ringa deras föräldrar och berätta. De stirrade då vilt på mig och sa; nej, du får inte ringa mamma och pappa! Vadå tyckte jag, det är väl bra om dom vet att ni råkat illa ut när ni kommer hem? Men, nej - absolut inte.
Jag undrar vad tjejernas föräldrar vet om sina döttrar (de var 13 och 14 år). Jag undrar om de vet vad mycket deras ungar har att berätta. Jag undrar om tjejerna har fel och inte inser att föräldrarna faktiskt kan vara bra att prata med, jag hoppas att det är så. Jag är i alla fall oerhört glad att jag får prata med mina även om jag förstår (och hoppas) att de inte berättar allt.
Mina ungar är två härliga människor. De är otroligt spännande att lyssna till och roliga att diskutera med, för det mesta. Självklart är de också jävligt jobbiga och tonåriga och gnälliga, men för det mesta är de just härliga. Snygga är dom också. Jag är så glad över att få ta del av deras funderingar, utveckling, humor och självklart också deras problem.
I fredags var jag och yngsta dottern på krogen. Den äldsta skulle sova borta så vi passade på att gå ut och äta tillsammans. I nästan två timmar satt vi och pratade om ditt och datt och då framför allt om saker som dottern funderar på. Det var så roligt och jag lärde mig så mycket.
Igår blev två småtjejer rånade utanför mitt hus. Några äldre killar krävde att få deras mobiler. Min äldsta som kom förbi strax efter ringde mig och bad mig komma och hjälpa. Jag gick ner till tjejerna, pratade med dom och ringde polisen. Medan vi väntade på polisen undrade jag om tjejerna ville att jag skulle ringa deras föräldrar och berätta. De stirrade då vilt på mig och sa; nej, du får inte ringa mamma och pappa! Vadå tyckte jag, det är väl bra om dom vet att ni råkat illa ut när ni kommer hem? Men, nej - absolut inte.
Jag undrar vad tjejernas föräldrar vet om sina döttrar (de var 13 och 14 år). Jag undrar om de vet vad mycket deras ungar har att berätta. Jag undrar om tjejerna har fel och inte inser att föräldrarna faktiskt kan vara bra att prata med, jag hoppas att det är så. Jag är i alla fall oerhört glad att jag får prata med mina även om jag förstår (och hoppas) att de inte berättar allt.
lördag 27 september 2008
Saker på s
Idag ska jag göra saker på s, bara. Jag ska städa, skriva, springa, strosa, sticka, se (på fotboll), sippa (på en öl), slappa.
Ja, bara din fantasi sätter gränser för saker man kan göra på s.
Ja, bara din fantasi sätter gränser för saker man kan göra på s.
fredag 26 september 2008
River regeringen upp, gör om och gör rätt?
Igår presenterade regeringen en överenskommelse om FRA. Det är ett antal förslag som ska förbättra integriteten för medborgarna. Bra men lite fundersam blir jag dock när jag ögnar igenom förslagen om de verkligen är helt genomtänkta i alla delar.
Man undrar ju lite grann hur det har gått till. Inga experter har varit inblandade. Några tjänstemän på regeringskansliet har utfört politikernas uppdrag och tiden för granskning har varit knapp. Alla förhandlingar har skett bakom stängda dörrar.
Nu verkar det ändå som att det blir en granskning. Vad jag har hört har regeringen tänkt skjuta fram ikraftträdande till oktober 2009, i avvaktan på det ska förslagen utredas vidare. Alla partier ska bjudas in och experter och lagråd ska granska.
Vänta nu!
Är inte det just en parlamentarisk utredning?
Tänk vad snyggt det hade varit om regeringen hade erkännt sitt "nederlag" och sagt rent ut. Vi inser att oron är så stor att vi bör tillsätta en utredning. Vi tänker riva upp, göra om och göra rätt. Förhoppningsvis är det vad som sker nu, om än i andra ord. Det blir kanske en debatt i riksdagen, det vore bra tycker jag.
Man undrar ju lite grann hur det har gått till. Inga experter har varit inblandade. Några tjänstemän på regeringskansliet har utfört politikernas uppdrag och tiden för granskning har varit knapp. Alla förhandlingar har skett bakom stängda dörrar.
Nu verkar det ändå som att det blir en granskning. Vad jag har hört har regeringen tänkt skjuta fram ikraftträdande till oktober 2009, i avvaktan på det ska förslagen utredas vidare. Alla partier ska bjudas in och experter och lagråd ska granska.
Vänta nu!
Är inte det just en parlamentarisk utredning?
Tänk vad snyggt det hade varit om regeringen hade erkännt sitt "nederlag" och sagt rent ut. Vi inser att oron är så stor att vi bör tillsätta en utredning. Vi tänker riva upp, göra om och göra rätt. Förhoppningsvis är det vad som sker nu, om än i andra ord. Det blir kanske en debatt i riksdagen, det vore bra tycker jag.
torsdag 25 september 2008
Mina tankar är det sista ni tar!
Jag har alltid varit motståndare till att förbjuda rasistiska organisationer. Jag tror dels att det skulle vara kontraproduktivt men framför allt beror mitt motstånd på att jag anser att tanken måste vara fri. Om du tycker norrlänningar/blekingar/danskar/uzbekier är korkade så står det dig fritt. Om du begår brott så får du ta konsekvenserna. Det är självklart. Men det är för dina handlingar du ska straffas, inte för vad du tänkt.
Så har det också funkat i Sverige. I EU har vår ståndpunkt varit att vi inte går med på lagförslag som gör organisationer kriminella. Med i terroristlagstiftningen efter den 11:e september har denna princip börjat suddas ut. Det förslag som nu snart ska klubbas igenom i riksdagen går steget längre. Nu vill EU faktiskt också förbjuda tankar. Om du säger "spräng hela skiten i luften" så kan det i fel/rätt sammanhang leda till ett långt fängelsestraff.
Seriöst, så här kan vi inte ha det.
Vad är nästa steg? Ska vi hindra folk att diskutera regeringens politik? Får man säga att man vill att kungen ska avgå eller är det högföräderi/terrorism?
Lås in mig i så fall!
Ska vi förbjuda snuskiga fantasier och drömmar också?
Kasta bort nyckeln också!
Drömde nämligen snuskigt (eller kalla det passionerat om du vill) i natt, verkligen. Tänker inte gå in på detaljer men det gick hett till. När jag drog från gardinerna var fönstren immiga. Vet inte om det beror på drömmarna men det skulle inte förvåna mig. Kommer polisen och hämtar mig nu?
Så har det också funkat i Sverige. I EU har vår ståndpunkt varit att vi inte går med på lagförslag som gör organisationer kriminella. Med i terroristlagstiftningen efter den 11:e september har denna princip börjat suddas ut. Det förslag som nu snart ska klubbas igenom i riksdagen går steget längre. Nu vill EU faktiskt också förbjuda tankar. Om du säger "spräng hela skiten i luften" så kan det i fel/rätt sammanhang leda till ett långt fängelsestraff.
Seriöst, så här kan vi inte ha det.
Vad är nästa steg? Ska vi hindra folk att diskutera regeringens politik? Får man säga att man vill att kungen ska avgå eller är det högföräderi/terrorism?
Lås in mig i så fall!
Ska vi förbjuda snuskiga fantasier och drömmar också?
Kasta bort nyckeln också!
Drömde nämligen snuskigt (eller kalla det passionerat om du vill) i natt, verkligen. Tänker inte gå in på detaljer men det gick hett till. När jag drog från gardinerna var fönstren immiga. Vet inte om det beror på drömmarna men det skulle inte förvåna mig. Kommer polisen och hämtar mig nu?
Etiketter:
EU,
regeringen,
sex,
terrorism,
Tina Turner
onsdag 24 september 2008
Dimma
Snart är september också till ända. Dimman ligger tät på morgonen när jag vaknar och det är morgonkyligt när jag kommer ut till cykeln. Kanske är det dags att köpa ett cykellyse snart, för säkerhetens skull.
För några dagar sedan fick jag en påse vinteräpplen av en arbetskamrat. Knöliga, lite kantstötta och mycket väldoftande. Det känns nästan lite högtidligt att hantera dom. Lite gammeldags så där. De är plockade i hennes trädgård så dom är garanterat obesprutade.
Äpplena är egetligen inte särskillt goda att äta. Det krävs antingen att de ligger till sig ett tag eller att man gör något med dem. Därför ska jag baka äppelkaka idag och bjuda mina arbetskamrater. Sedan åker jag hem till mamma, då får jag all äppelmos jag någonsin kan behöva.
För några dagar sedan fick jag en påse vinteräpplen av en arbetskamrat. Knöliga, lite kantstötta och mycket väldoftande. Det känns nästan lite högtidligt att hantera dom. Lite gammeldags så där. De är plockade i hennes trädgård så dom är garanterat obesprutade.
Äpplena är egetligen inte särskillt goda att äta. Det krävs antingen att de ligger till sig ett tag eller att man gör något med dem. Därför ska jag baka äppelkaka idag och bjuda mina arbetskamrater. Sedan åker jag hem till mamma, då får jag all äppelmos jag någonsin kan behöva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)