Aldrig, aldrig lantis

Sitter i mörkaste Småland och längtar hem. Har tillbringat natten i en gymnastiksal på en luftmadrass tillsammans med si sådär 60 ungdomar och 20 andra ledare. Blev i sista sekunden inkallad som extraledare för vårt friidrottslag och är jävligt sur för att jag lät mig övertalas.

Inte nog med att jag i princip inte sovit en blund, i morse när jag kom ut var dessutom framrutan på min bil inslagen. Någon vänlig lantis hade kastat en tegelsten mot rutan - två gånger. Kul! Eftersom det inte finns någon glasjour i den stora metropolen Växjö och tydligen heller inte i någon av metropolerna intill sitter jag nu fast. Bilen kan inte repareras förrän tidigast på tisdag och jag måste hem i morgon.

Så, ytterligare ett argument för att:

1) Inte ha bil.
2) Låta bli att åka med på ungarnas aktiviteter
3) Stanna i stan där det åtminstånne finns glasmästare på jourtid
4) Utbilda sig till glasmästare och flytta till landet.

Jag älskar fotboll

Fast jag hatar också fotboll och det är väl det som min kärlek till spelet bygger på. Att kastas mellan hopp och förtvivlan. Förutom själva skönheten i spelet handlar det om att gå rak i ryggen efter ett derby och titta de där svart-gula eller blårandiga rakt in i ögonen med ett litet leende i mungipan.

Det var ett tag sedan nu. Ja, inte så att det gått ovanligt dåligt för mitt kära Bajen i derbymatcherna men för att dessa inte fått avgöras på fotbollsplanen.

Hur som helst finns det massor att göra för att förändra hur det ser ut inom fotbollen idag. Jag skulle till exempel gärna se bättre villkor och utbildning för våra fotbollsdomare som jag tycker håller alldeles för låg klass. Annat som kan göras presenteras idag på debattsidan i Aftonbladet och jag håller med.

Lunchsnack

I lunchrummet på jobbet har vi idag pratat om två saker, tjejmilen och Runars bröllop. Det påminner mig om att jag eftersom jag varit så förkyld inte har varit ute och sprungit på EN HEL VECKA och sen är det ju det där med Runar också. Själv är jag ju allt annat än troende men nedan hittar du en låt som finns med på spellistan springtime och en annan som jag tycker balanserar det hela. Vill du inte lyssna på bägge så får du chansa vilken du tycker passar för dig.

Nej

Har funderat på det där med att säga nej. Varför är det så svårt? Vi vet ju alla att det är ok att hångla men att sedan dra sig ur, när som helst. Men på jobbet, hur är det där? Eller i bekantskapskretsen? Varför måste man alltid presentera en ursäkt?

Nej, jag hinner inte för att jag....
Nej, jag har lovat att jag ska...
Nej, jag har ju ungar vet du....

Är det kanske bara jag? Är det min kompis Luther igen? Alla ni som inte har barn, blir inte ni lite sura när ni förväntas ta övertidspasset - eftersom ni inte har några ungar att passa? Har ni en färdig ursäkt i beredskap? Är du bättre tränad i att säga nej än jag? Kan du lära mig?

Nej, jag vill inte,
- kan man verkligen säga så?

Tänk om någon blir ledsen!

FRA - nu är det tid för hjätar.

Vänstern samlade idag FRA-kritiker för att försöka hitta en gemensam strategi för att stoppa lagen i höst. Med tanke på det intresse frågan väckt var det inte så märkligt att det kom folk från både här och där. Det var journalistförbundet sida vid sida med tidningsutgivarna. Det var centrum för rättvisa, advokatsamfundet, piratpartiet och det var - hör och häpna amerikanska ambassaden (Nå, det är kanske ungefär lika förvånande som att vi blev bjudna på drinkar av amerikanska kongressen i Bryssel när vi var där och diskuterade Echelon för några år sedan).

Det som var mer märkligt var att av de kritiker som sägs finnas på högersidan syntes inte ett spår. Ingen Camilla, ingen Birgitta självklart ingen Annie eller Fredrik. Ett tryck på nejknappen nu skulle ju kunna göra skillnad Är det så att när det kostar på är det plötsligt inte så enkelt? Det får en ju att fundera och undra, är motståndet verkligt?

Höstsnuva

för andra dagen i rad har jag kännt mig tvungen att nytja tunnelbanan istället för pedalkraft eftersom snuva och huvudvärk gjort att fysisk aktivitet inte varit så lockande. Det kan konstateras att jag blivit beroende av den där stunden med vind i håret och inte alls känner mig särskilt redo att börja jobba när jag istället suttit stilla på en bänk. För att komma igång blir det lite, vad jag hoppas passande, pausmusik.

Sverigedemokraterna light?

I dag skriver bland annat migrationsminister Tobias Billström på DN-debatt om hur vi ska ställa "tydligare krav på våra invandrare". Redan där går det ju snett. Vadå våra? Även om det är ett korkat sätt att uttrycka sig är detta dock inte min viktigaste kritik mot Billström. Fakta är att vi redan har stramat åt så mycket att vi knappast kan anses leva upp till flyktingkonventionen.

När ska vi börja fatta att de flesta människorna i vårt land, infödda svenskar (av olika bakgrund) och invandrade människor, faktiskt vill delta i samhället och jobba för sitt uppehälle? När ska vi börja förstå att integration är en fråga för majoritetssamhället?

Det enda Billström gör är att späda på fördomar En liten mening om att svenska arbetsgivare har fördomar räcker inte för att tvätta bort de bruna ränderna. Jag undrar också vad de tidigare humana kristdemokraterna och folkpartisterna säger om det här? Moderaternas partistyrelse har beställt en "tuffare" invandringspolitik, Tobias utför.

Jag lydde bara order, hur låter den?