Mord i maten

Ikväll ska jag lösa mord. Jag ska äta god mat och dricka gott vin och lösa mord. Så ska jag babbla med vänner, dricka lite mer vin och vem vet - kanske avsluta med en calva.

Jepp, det ska jag göra i kväll.

Tidens tempo

Dagen rusar förbi i förskräckande hastighet. Ibland känns det som att sitta på ett TGV tåg som far fram genom den franska landsbygden i hundratals kilometer i timmen. Tid för reflektion och eftertanke. Tid för att förstå resans början och slut. Tid för att fundera om man verkligen fick med sig allt i väskan.

Nej, det går för fort.

I Gaza dör barn av bomber som sägs vara menade för någon annan. Det bryr sig barnen inte om, de dör ändå. Kriget fortsätter, bomber på alla håll och kanter. Världens största utomhusarrest med tusentals sysslolösa unga människor. Det måste bli en lösning nu.

Nej, det går för sakta.

Kan någon ställa in tiden, den verkar helt ha hamnat ur led.

Det blir inte alltid....

Idag hade jag tänkt blogga om medias brist på följdfrågor. Läste nyheten om partibidragen igår. Den där Kent Persson påstår att moderaterna sedan länge arbetat för detta. Det blev twitterstorm typ. Nänä, det har ju moderaterna alls inte gjort. Mitt flöde raljerade på och så var det bra med det. Men, 99 av 100 följer inte twitter, eller föresten - det är mycket färre än så. Alltså är de flesta av oss vanliga dödliga utlämnade till att journalisterna ställer följdfrågor och har koll på grejerna de rapporterar om. Varför låter SR Kent Perssons säg stå oemotsagt? Varför överhuvudtaget ta med det citatet? Moderaterna har under väldigt många år aktivt motarbetat öppen redovisning. Nu får man ge sig.

I förrgår läste jag på SVTs hemsida om att åklagaren hade lagt ner en massa JO-anmälningar som tillkommit efter en fotbollsmatch. Eh, vad har åklagaren med JOs ärenden att göra? Och, vadå lägga ner?  Jag har försökt hitta ett källdokument till denna nyhet som spridit sig och refererats i andra media. Man undrar ju en massa saker. Vilken åklagarmyndighet? Vad har åklagaren med JO:s beslut att göra. Hur kan det komma sig att tidning efter tidning citerar nyheten och inte funderar över vad som faktiskt sägs.

Sedan kom "avslöjandena" om SD. De är rasister. Bra, nu vet vi det. Det gör mig glad men jag hann inte utveckla det där om journalisters brist på följdfrågor. Det kan det vara värt...

En äkta supporter

Striden om vem som är en äkta supporter pågår ständigt. Det ska tävlas i vem som är född in i klanen och vem som stått på läktaren längst. Värst är det kanske i Stockholm där "bönderna" ska hånas. Själv är jag just en bonde. Inte i bemärkelsen att jag har odlat mat eller fött upp djur utan för att jag vuxit upp på landet. Jag har vuxit upp med tipsextra och stryktipset. Jag har vuxit upp med den lokala idrottsklubben och kärleken till fotbollen.

Första laget jag började heja på, förutom hemmaklubben i byn var Liverpool. Konstigt kan tyckas men det var två saker som avgjorde. Min syrra höll på Manchester U och så var det så klart Kevin Keegan. Han blev min första fotbollsidol. Inte långt därefter upptäckte jag Hammarby. Jag inbillar mig att det var läktarkulturen som visades på TV som avgjorde men det kan också vara det faktum att Djurgården var stora i byn eftersom bygdens son Lilldamma gått just dit. Det kändes på en gång hemtamt och bra att vara bajare. Redan som typ 12 åring eller så, som sagt- fast jag bodde på landet.

Nja, varför då tjafsa om det här igen. Jo, jag läste en "krönika" i DN om just detta. Om du är född utanför Stockholm före dig icke besvär. Då är du bara en töntig bonde som försöker smälta in. Håller du på något annat lag än ditt hembygdslag är du oäkta?

Undrar om det bara är dialekter som ska rensas ut eller kanske gäller det hårfärg, brytning och liknande också?

Det finns två meningar i krönikan som jag dock ställer mig bakom till hundra procent. Och det är följande: En äkta supporter stöttar sitt lag, oavsett hur det går. För Alltid.

Här kan du läsa själv: http://www.dn.se/sport/fotboll/bajen-bars-och-bondlurkar

Och ja, jag håller på Bajen - Fortfarande och alltid (och nej, jag bor inte på Söder eller ens söder om söder utan mitt i Gnagarland, bakom fiendens linje).

Ensam hemma

Söndag kväll. Egentligen skulle jag vara på väg mot Göteborg. Istället ligger jag på soffan och känner mig ömklig. Har haft en fin helg med besök av syster, svåger och mamma men idag är det ändå inte mycket med mig. Somnade och vaknade med ont i halsen och ont i kroppen. Känns lite bättre nu men som sagt, Göteborg och MR-dagarna fick jag ställa in. Du som känner mig lite grann vet att det är dags att berömma mig nu för att jag klarade av att ställa in.

Nu har besökarna åkt hem. Yngsta dottern är på jobbet. Hon jobbar varje söndagskväll vilket gör söndagar till mina ensam hemma-kvällar. Vad gör man med sådan? Bio? Träning? Tvätt? Ligga på soffan? Jag vet verkligen inte vad man gör med tid.

Nåja, jag får helt enkelt vänja mig. Snart flyger sista ungen ut. Jag trappar ner på politiken och tiden kommer då finnas i överflöd. Eller så hittar jag ett annat projekt att roa mig med. Det kan nog hända. Ja, det kan det. Men i kväll väljer jag soffan, så är jag frisk och kry i morgon.

Jesus Christ

För en herrans massa år sedan, när jag var 13 år, åkte jag för första gången utomlands utan föräldrar. Ja, faktiskt utan vänner också. Faktum är att jag inte hade varit utomlands så många gånger överhuvud taget. På den tiden, alltså på 70-talet var jag inte så unik som inte hade varit i hela världen. Samtidigt var det inte så många 13-åringar som åkte på språkresa ensamma heller.

Det var i alla fall en fantastisk resa. Jag lärde mig engelska så klart. Jag lärde känna människor, musik och engelsk familjekultur. Jag lärde mig röka och dricka öl. Jag lärde mig smita in på disco fast jag var för ung. Vi gick på bio, mest jämt. Vi bodde i en familj, jag och en svensk tjej till. De tyckte jag var konstig för jag inte åt kött, annars var det helt ok.

Tre veckor tillbringade jag i England. Vi bodde i Plymouth, längst nere i sydväst. Två dagar var vi i London. Jag tänker ibland på ansvaret när de släppte ut 20 trettonåringar på stan. Två av oss kom också bort men blev återfunna hos polisen några timmar senare.

Under Londonvistelsen var vi också på musikal. Tror faktiskt det var sista året av orginaluppsättningen av Jesus Christ Superstar. Ikväll ska jag se samma musikal fast i Stockholm. Jag ska se den med systern, hennes man, mamma och mina döttrar. Det ska bli kul. Varvet runt liksom. 33 år senare.

Fullt upp

Idag är jag i Bryssel för att lära mer om European social charter och hur det civila samhället kan använda kommittén för att klaga när man inte får rättigheter tillgodosedda. Konstaterar att EUs ekonomiska politik inte gynnar mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet.

Lärorikt, oroande och skrämmande. Svårt! Det finns så mycket att lära och så mycket att göra.