På tur

Är på väg till Bryssel. Hade bokat ett tidigare flyg för att hinna med ett möte. Mötet blev inställt. Hade bokat träff med en vän för kvällsaktiviteter. Då blev vännen tvungen att åka till Stockholm. Vad gör man då? En hel eftermiddag och kväll till eget förfogande! Ja, det är en nöt att knäcka.

Nåja, har ett gäng rättsfall i väskan som väntar på läsning. Varav ett stort och tungt som ska gås igenom i morgon. Har en utredning som ska svaras på före nästa vecka, även den i väskan. Tur att mitt hotell enligt beskrivningen på nätet har "an oversised desk".

Så, tar eftermiddagen ledigt. Tar en promenad på stan. Kollar runt lite, sådant man aldrig hinner. Vem vet, kanske hittar några julklappar rent av. Så blir det jobb i kväll. Utsikten från hotellet ska vara väldigt trevlig sägs det. Vid ett överdimensionerat skrivbord, bara jag och mina rättsfall - och med utsikt.

Kan bli bra det här ändå.

Yes we plan

Jag jobbar för en av IPPFs medlemsorganisationer. Va, IPPF? Ja, för oss är det självklart med rätt till abort, sexualundervisning och preventivmedel. Så självklart att vi inte ens vet vad IPPF är trots att vårt eget RFSU var med och grundade organisationen. Så självklart är det inte för alla. Däremot är det för många en livsviktig organisation. Därför är jag både stolt, glad och nöjd att vara med i denna rörelse.

Idag är det val i USA. Vinner republikanerna så har vi jobb att göra för att förhindra bakslag, vinner Obama kan vi fortsätta framåt när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter. Så enkelt är det.

Mer om IPPF här.

Träning och mörker

I helgen har jag tränat, äntligen tagit i ordentligt. Var på ett pass med en instruktör som verkligen gav en utmaning och jag antog den. Det är så himla bra och det krävs så lite för att känna sig duktig. Och, man är starkare än man tror. Visserligen kan jag fortfarande inte springa men kanske, kanske är det bara en tidsfråga. Det känns faktiskt så. Det är konstigt att man längtar ut och springa i mörkret och regnet men även då är det härligt, tro mig.

Men, när du ger dig ut i mörkret, tänk då på att ta hand om dig och var försiktig. Oavsett om du ska springa, gå, cykla eller vad man nu kan tänka sig. Du är mer osynlig än du tror. Det är mörkare än du anar. Allra mörkast är det i november.

Så, på vägen hem idag. Skaffa livförsäkringar till både dig och dina nära och kära. I stan och på landet, du är lika mycket värd en reflex.

Ta hand om dig.

Att våga lära nytt

En vän till mig var på besök på mitt jobb. Min kollega hade bett henne komma för att hon genom att vara sig själv hade speciella kunskaper om något vi behövde lära mer om. När hon gick därifrån sa hon att hon var så glad att hon träffat på en organisation som faktiskt utgick från att den inte visste allt.

Det är en viktig sak. Att vara nyfiken och inte stänga ute sådant som faktiskt kan bidra till lärandet. Det fick mig att fundera lite extra igår.

Jag kom att prata med några poliser på nätet. Vi pratade om handledning och traumabearbetning. Ni som känner mig vet att jag jobbat med polisfrågor i många år så när jag pratar om detta är det inte bara hittepå. Detta till trots möter man i denna diskussion, liksom i det mesta som gäller polisens arbete, av en mur. Vi vet bäst och ingenting kan rubba oss. Andras erfarenheter och kunskaper är fullständigt ointressanta och möts bara av ett rungande "du förstår inte" eller "tala inte om för oss hur vi ska sköta vårt jobb".

Det är trist och konservativt. Kanske är också den allmänt avvisande inställningen till lärande en av orsakerna till polisens sjunkande resultat. Många poliser är negativa till att göra om polisskolan till en högskoleutbildning och därmed öppna organisationen för metodforskning. Det håller inte. En av samhällets viktigaste och dyraste organisationer måste våga öppna sig och våga lära nytt. "Vi vet bäst" är en attityd som inte håller i längden.

Svenskfientlighet

Dom kallar det svenskfientlighet
om man visar lite mänsklighet.
Men jag säger att dom inte vet
någonting om svensk identitet
någonting om solidaritet.
Ingenting om dom som aldrig ses,
Hånas, fryses ut och tystas ner...

/Promoe

Lyssna på låten, lyssna på texten. Ta ställning - agera, mot rasismen som krossar oss! Mot egoismen som äter oss. Lyssna sedan en gång till. Vi är fler!

50? Det skulle man aldrig kunna tro.

Idag tillägnas denna blogg till Håkan som fyller 50. Bilden nedan säger mycket om Håkan. Förutom att han är glad och stilig är Håkan en person som gillar att ta hand om människor på alla sätt han kan. Om du vill träffa Håkan så kan jag rekommendera ett besök på Café Bönan i Eskilstuna. Där pysslar Håkan om folk dagarna i ända.

Idag hoppas jag dock att du inte jobbar Håkan. Jag hoppas inte heller du serverar bubbeldrycker. Istället hoppas jag att du blir serverad själv. Både champagne och mat och tårta och allt vad du vill ha. 

Grattis önskar jag till dig och ha en underbar dag!

På tal om flyktingboende och SDU

Idag har jag sett en oändligt osmaklig film från sverigedemokratisk ungdom. De beskriver ett flyktingboende med champange, frukt på fina fat och guldkranar. Jag tänker inte länka till filmen men den är som sagt sjukt obehaglig.

Filmen fick mig att tänka på stan som jag kommer ifrån. När jag växte upp på sjuttiotalet var det kris. Arbetslösheten var hög i hela landet, inte minst i min hemstad. Eftersom jag kommer från en bruksort, granne med en varvsort var det hårda tider. I stan fanns ett konferenshotell med fantastiska "villor" i en gigantisk park som hotades av förfall och nedläggning. Det var misär helt enkelt.

På andra sidan jorden var det misär på ett annat sätt vilket gjorde att det kom massor av flyktingar från Chile och andra länder i närområdet till min hemstad. Konferenshotellet blev till flyktingförläggning. I matsalen serverades så klart mat och i konferenslokalerna bedrevs dåtidens SFI. Tack vare att hotellet blev en tillfällig flyktinganläggning skapades jobb på orten och med tiden kunde hotellet också rustas upp. De så kallade brunnsvillorna är idag tiptop och väldigt vackra. Badanläggningen är av yppersta klass. Det finns ett spa och en golfanläggning. Parken utsågs för några år sedan till en av Europas vackraste.

Jag är övertygad om att solidaritet lönar sig på många sätt. Detta är ett praktiskt exempel.

Så här ser anläggningen ut idag