Hemma igen

Har landat i stan efter en helg i Blekinge. Jag vet inte vad det är men av någon anledning känns det som naturen är grönare och grannare än på väldigt länge. Samtidigt är det tungt. Pappa bli sämre och mamma ledsnare. Vi gjorde så gott vi kunde. Upprätthöll skenet. "Sista midsommaren tillsammans" sa mamma. "Det vet vi inte" sa jag.

Vi måste prata praktiska saker nu.

Själv tänker jag på hur banden till hembyggden blir tunnare. Vad kommer att hända när huset i byn inte finns kvar till vårt förfogande? Den korta promenaden ner till stranden som inte är alls privat men ändå vår.

Kollar desperat Hemnet men det finns inget som lockar eller är möjligt eller är lämpligt. Borde tagit tag i det där för många år sedan men då var det liksom inte aktuellt. Inte finansiellt och inte känslomässigt. Nu verkar alla ha upptäckt byn. Jag är inte redo. Så enkelt är det väl.