Skoskav? Jo vars!

Säkert hemma efter en veckas vistelse i södra Portugal. Jag är ytterst förvånad över mig själv. Aldrig trodde jag att jag skulle klara så mycket träning. Aldrig trodde jag att jag skulle längta efter nästa dags första pass redan på kvällen före. Jag är en nyförälskad junkie, kan liksom bara inte få nog av endorfinkickarna.

Jag har på sex dagar gjort 16 träningspass av olika karraktär. De har fördelat sig bland annat på 7 styrkepass, drygt 2 mil löpning, drygt 2 mil stavgång varav 1 mil i bergsterräng och några återhämtningspass. Till detta kommer så klart en väldig massa långpromenader, totalt säkert en 3-4 mil.

Så här har jag levt; väckarklockan ringer 07.00. En kvart senare ger jag mig ut på morgonjogg genom naturreservatet. Jag väljer att springa själv dels på grund av bristande självförtroende och dels på grund av att morgonen i en skog av ginst och pinje tål att upplevas på egen hand. Med värmning och stretch tar den cirka 40 minuter. Efter en kvarts återhämtning är det dags för styrka. Mage, rygg, armar och axlar får sitt under en dryg halvtimma. Efter dusch är det äntligen frukost.

Förmiddagen fördrivs med promenad på stranden eller i nämnda naturreservat. En lång lunch och kaffe unnar man sig gärna. Så är det dags för eftermiddagens pass. Först en ordentlig genomkörare med funktionell träning, det vill säga exempelvis Cirkelfys. Fantastiskt vad man orkar i grupp. En timmas hårdkörning och en liten vila senare orkar man en sväng till. Ett Ki balance-pass eller en avslappnande Chi Gong på stranden sitter inte helt fel.

Bergspasset som vi begick dag 4 var något extra. Med buss blev vi skjutsade upp i bergen. Det var ultralöpare och stavgångare om vart annat. Själv valde jag den tuffaste stav-varianten. 10 km i mycket kuperad terräng. Det tog mig 1 timma och 45 minuter att ta mig igenom passet och jag kan lova att jag var mer än lovligt trött efteråt.

Allt som allt har jag haft en vecka av kickar. Känner mig stark och motiverad. Jag har anmält mig till Två sjöar runt och även om jag vet att jag inte kommer få en kanontid (dit är det långt) så kommer jag att ta mig runt.

Nu finns det ingen återvändo, smärta är bara svagheter som lämnar kroppen!