Totalt jävla mörker - eller?

Tittar upp och ut genom fönstret. Det är kolsvart utanför. Hur gick det här till? Har ju knappast hunnit landa på skrivbordsstolen och så ser det ut så här.... Lite trist men å andra sidan fullt upp på jobbet kan man säga.

Laddar för fullt för att fixa den stora rapporten till Londonresan inom kort. Ska göras under veckan. Så ta fram underlag till föreläsningar, göra schema över saker och ting som behöver fixas och vad vet jag.

Inte har jag hunnit blogga heller.

Eller, hunnit och hunnit - har inte inspirerats.

Föresten, har du lämnat några nyårslöften?

Det har jag.

Vilka?

Äsch, vi kör en låt istället:

Kalas

I dag är jag glad. Det börjar närma sig slutet på en väldigt hård jobbperiod. Massor av deadlines som har fixats, spaltmeter av text och kanske framför allt siffror - stora och små. I skrivande stund har jag jobbat 12 dagar i rad och inte jättefå timmar varje dag. Luther (eller vem det nu är) har verkligen fått sitt.

Analysen av veckans politiska utspel från mittens rike lämnar jag denna gång till andra, här och här till exempel. Jag lär återkomma i frågan. Det är ett löfte.

I morgon ska jag på kalas. Nästa lördag ska jag också på kalas. Jag behöver förvisso sällan en ursäkt för att gå på fest men det är extra roligt när man har något särskilt att fira. Då får man fundera på presenter. Det gillar jag. Jag lever gärna upp till den där gamla slitna frasen; roligare att ge än få.

Innan dess har jag dock en date, med min äldsta dotter. Jag har ju inte hunnit med mina ungar så mycket på den sista tiden så idag ska hon och jag gå ut på stan. Vi ska köpa garn så jag kan sticka något fint till henne. Det är kul. Sen ska hon och hennes syster åka till sin pappa och spendera helgen. Det betyder att jag inte bara har avslutat en hektisk jobbperiod, jag är dessutom lös och ledig hela helgen.....