Vi har ingen lokal

Det finns få saker som är så skadliga som sysslolöshet. Att dag ut och dag in göra ingenting är själsdödande och destruktivt på alla sätt. Att en hel förort eller ett helt samhälle lider av sysslolöshet är en ren krutdurk. När jag pratar om sysslolöshet så menar jag inte att ha lite tråkigt utan den systematiska sysslolöshet som massiv arbetslöshet skapar.

Klassklyftorna ökar dramatiskt runt om i Europa, så också i Sverige. I media ser vi hur unga människor "vaskar" champagne och drar från sommarort till sommarort för att roa sig. Det finns inga gränser för hur mycket det får kosta. Samtidigt kommer det rapport på rapport som visar att många inte har råd med en enda liten upplevelse under sommaren.

När dessutom samhällsservicen drar sig tillbaka från redan underpriviligerade områden blir det inte bättre. Bank, post och i värsta fall även livsmedelsbutiker och kollektivtraffik försvinner. I Stockholm är försäljningen av centrumanläggningarna ett förskräckande exempel. Att sälja den typen av infrastruktur är att lägga flis på den ännu inte tända elden. Tillslut finns inte ens en samlinglokal där den lokala befolkningen kan hålla en aktivitet. Och, pengarna staden fick in - var tog dom vägen? Inte investerades dom i Rinkeby eller Tensta i alla fall.

Jag har jobbat med kriminalvårdsfrågor länge och inom det området har man länge vetat att om man ska få lugn och ro att jobba med rehabilitering så gäller det att motverka just sysslolösheten. Den är bara destruktiv. Du som tror att upploppen i London inte har politiska förtecken. Tänk igen för du har fel. Nedrustningen och bristen på omsorg om hela våra städer - inte bara stadskärnorna - är ett gigantiskt misstag. Att ytterligare elda på klassklyftorna (ie arbetslinjen i högertappning) är att sätta eld på det där fliset.

Restresa

Men varför gjorde jag inte som jag tänkte och planerade in en tripp till solen under julledigheten? Jag är ju mellanålders och borde ha lärt mig vid det här laget. Det blir inte roligare än grått och blött, det är bara att konstatera.

Jag skulle kunna tänka mig en storstadsresa också. En långweekend till London eller Paris. Inte för att det ger så många solpoäng men i alla fall en ursäkt för att göra något annat än att flänga fram och tillbaka mellan möten och disk och vad det nu är.

Kanske ska man ha lite is i magen och vänta på tillfället, kanske finns det någon chans på en restresa efter nyår. Tänk vad skönt det skulle vara. Ryggläge och en bok, i solen, vid havet.

Länge leve Sverige

Hörde på radion igår om svenskar i London. Det var en lång intervju med en kvinna som flyttat dit för att spela musikal. Kul för henne, hon och hennes familj vad jag förstår trivdes bra i London. Enligt uppgift finns det cirka 50 000 svenskar som bor och arbetar i London för längre eller kortare tid.

På radion igår frågade reportern nyfiket hur det är att leva i exil i London. Var samlas svenskarna? Var kan man köpa svensk mat? Hur gör man när man får hemlängtan? Så slutligen ett snack om svenskarna som samlats i Hyde Park på midsommarafton för att fira och dansa runt stången. Man verligen hör hur reportern kokar över av stolthet och nyfikenhet.

Alltså, jag har verkligen inget emot att man firar svensk midsommar i London eller att man fortsätter äta salt lakrits för fulla muggar. Min fundering är snarare varför dessa frågor inte ställs till iranier i Sverige eller till Indier eller Kongoleser. Nej, assimilera dig lille vän för du har ju fått en fristad här i Sverige. Var tacksam och glöm ditt ursprung så fortsätter vi hoppa som små grodor vart vi än kommer för att visa upp DET SVENSKA!