Barnets århundrade

På fredag fyller barnkonventionen 20 år. Sverige var ett av de första länderna att underteckna konventionen, som vanligt bäst i klassen - på pappret. För något avtryck i svensk lag ger liksom inte barnkonventionen. Ja, det är klart att vi säger att barnets bästa ska komma i främsta rummet och vi hävdar bestämt att barn inte får agas.

Samtidigt ser vuxna barn bli slagna varje dag utan att göra något åt det. Det gäller inte minst personal i skolan som VET vad som händer i hemmet och väljer att titta bort. Samtidigt sanktionerar svenska myndigheter att apatiska barn utvisas. Samtidigt förvägras barn i Sverige både vård och utbildning. I andra änden av tråden finns nanny-jourer och "ett fall för Louise". Ingen vetenskap och ingen beprövad erfarenhet där inte.

Efter Nürnberg-rättegångarna startade en rörelse för att se till att de hemskheter som utspelades under andra världskriget inte skulle kunna ske igen. En del av detta handlade om att se till att barn respekterades som människor och fick möjlighet att utvecklas till självständiga individer Att inte bara lära sig att lyda order. Idag hörde jag någon som sa, ni vuxna är inte intresserade av oss barn utan bara hur ni ska göra oss till lyckade vuxna i framtiden. Det är värt att fundera över.

För övrigt är det dags att göra barnkonventionen till svensk lag!