Shall we overcome?

Det är som jag tror jag gnällt om tidigare väldigt jobbigt att vara tonårsmamma. Det handlar om att sätta sig själv i sista rummet men också om att ständigt våga omvärdera både åsikter och regler. Jag är ganska dålig på det och dessutom både ensam och rädd. Ja, alltså, jag har ett nätverk av människor att prata med men i besluten står man väldigt ensam.

Ibland funderar jag på att skärpa mig och släppa taget lite grann. Kanske vore det bra för alla inblandade men just då i den tanken händer det något som gör att jag omvärderar hela idén. Tänk om man kunde förklara det där med att förtjäna förtroenden på något sätt. Tänk om det vore lite enklare, varmare och gladare. Herre gud, fatta vilket ansvar man har. Kanske bygger jag just nu upp en potentiell försörjning för halva terapisverige.

Men snart ska jag bli bättre. Jag ska avläsa situationer i lugn och ro. Jag ska vara en cool mamma och jag ska klara av att vara både närvarande och lyssnande vid behov. Utan vare sig oro eller pekpinnar. Det enda jag ber om i utbyte är ett tryck på svarsknappen på mobilen när jag ringer.

Tankeverksamhet

Det känns väldigt trångt ibland, som om det inte finns plats att tänka en egen tanke eller fullfölja en enda idé. Just nu är jag inne i en period av beslutsfattande och i detta ingår att man borde satsa mer på att just tänka. Istället har jag jobbat som en idiot och dessutom haft fullt upp med tonårsliv och allt drama det innebär på hemmaplan. Känslan av att bara springa från uppgift till uppgift är kvävande. Så fort man sätter sig ner är det något som pockar på uppmärksamhet.

Ibland blir det rent löjligt. Jag behöver verkligen ett par nya jeans och en del andra småsaker men jag hinner inte. Värst är det med träningen som verkligen fått ta stryk på sista tiden. Det samma gäller den nyttiga maten och resultatet av detta blir sämre mående och sämre förmåga att både tänka och fatta beslut. Ond cirkel, jepp!

Egentligen borde jag satsa allt på ett kort och åka på semester. Långt från måsten och krav. Ja - det behöver inte vara långt bort rent fysiskt även om det vore skönt med sol och värme men det behöver finnas hav och horisont Det är märkligt det där att vidder faktiskt hjälper när det gäller att låta tanken flöda. Jag måste till havet - det är så det är! Egentligen borde jag....