För ett par veckor sedan läste jag om Ensam i Berlin av Hans Fallada. Boken handlar enligt mig om att även små protester av enskilda människor är viktiga när liv och frihet står på spel. Du vet det där gamla slitna uttrycket ”ingen kan göra allt men alla kan göra något” på riktigt helt enkelt. Boken handlar också om att även om du till en början var en groda i varmt vatten så kan du hoppa ut från kastrullen innan det börjar koka.
Eller, kanske handlar boken om självkänsla. Makarna Quangel använde de enda medel de hade för att protestera. Små handskrivna lappar i portar och på kontor med protester mot överheten. Dessa gjorde knappast någon skillnad på det stora hela men paret gjorde vad de kunde med de resurser de hade och kunde därmed bevara lite respekt och just självkänsla.
Alltså, även om din protest och din höjda röst inte gör någon skillnad så kan du i alla fall gå rak i ryggen för du var inte tyst.
Igår låg dessa två lappar i min brevlåda. De är visserligen inte handskrivna men de ger mig hopp. Jag ger det vidare till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar