Idag fyller en av mina absolut bästa vänners son 17 år. Det är helt galet inte minst för att det betyder att min yngsta dotter gör det samma inom kort. Dom är liksom extrasyskon dom där bägge, har hängt ihop sedan dom föddes typ. 17 år är mycket, ett år kvar tills dom är myndiga och kan/ska klara sig själva.
Jag minns när min kompis berättade att hon skulle ha barn. Hon sa, "jag och H ska bidra till befolkningstillväxten". Lite skojigt faktiskt. Jag fick skjutsa henne till BB när det väl var dags och eftersom hon blev kvar där några dagar passade jag på att baka en massa bullar och lägga i deras frys. Det blev väldigt uppskattat. Så hängde jag tvätten också, som låg i maskinen när vi åkte iväg. Jag minns det som det var igår.
Nu är grabben alltså 17 och en stilig och snäll ung man som brukar hjälpa mig med datorprobroblem och så. Det finns egentligen bara ett bekymmer med födelsedagsbarnet. Mamma med sambo har misslyckats brutalt i ett sammanhang och jag tror det är försent att göra något åt. När man är 17 har man liksom redan satt en del vanor.
Djurgården? Hur kunde det gå så snett???
Hur som helst, grattis på födelsedagen!
1 kommentar:
Sportintresserad, hur kunde det gå så snett!?
Skicka en kommentar