Hur sjutton gick det här till?

Idag fyller en av mina absolut bästa vänners son 17 år. Det är helt galet inte minst för att det betyder att min yngsta dotter gör det samma inom kort. Dom är liksom extrasyskon dom där bägge, har hängt ihop sedan dom föddes typ. 17 år är mycket, ett år kvar tills dom är myndiga och kan/ska klara sig själva.

Jag minns när min kompis berättade att hon skulle ha barn. Hon sa, "jag och H ska bidra till befolkningstillväxten". Lite skojigt faktiskt. Jag fick skjutsa henne till BB när det väl var dags och eftersom hon blev kvar där några dagar passade jag på att baka en massa bullar och lägga i deras frys. Det blev väldigt uppskattat. Så hängde jag tvätten också, som låg i maskinen när vi åkte iväg. Jag minns det som det var igår.

Nu är grabben alltså 17 och en stilig och snäll ung man som brukar hjälpa mig med datorprobroblem och så. Det finns egentligen bara ett bekymmer med födelsedagsbarnet. Mamma med sambo har misslyckats brutalt i ett sammanhang och jag tror det är försent att göra något åt. När man är 17 har man liksom redan satt en del vanor.

Djurgården? Hur kunde det gå så snett???

Hur som helst, grattis på födelsedagen!

Datastress

Min dator är som jag tidigare berättat på sjukhus. Fick besked för någon dag sedan att den är på bättringsvägen och på väg hem, det känns skönt. I avvaktan på att datorn ska komma hem har jag olovligt lånat min yngstas stationära och jag undrar hur jag hade klarat att vara tonåring idag.

När jag öppnade hennes dator kommer genast ett meddelande upp att över 400 mail väntar på msn. Jag antar att det handlar om både spam och verklig post men ändå. Nu vet ju jag att tonåringar i allmänhet inte använder mail utan istället chatt eller sms, det är nog en förklaring men det stämmer ändå till eftertanke. Igår besökte jag dotterns rum samtidigt som hon var inloggad på fejan. Den lilla röda ikonen i hörnet som jag blir så glad när den dyker upp lyste ilsket och meddelade att ett 40 tal notifikationer väntade.

My god, vilket liv. Ständigt meddelande som väntar och ständig uppkoppling. Jag förstår att stressen och känslan av otillräcklighet kommer som ett brev på posten.