Pratar med bekanta om det som hänt i Norge. Pratar om hatet och hoten på nätet som är så synliga och ändå så osynliga. Så många (jämnåriga) tror man är tokig när man varnar för och pratar om det men jag tror det är dags att öppna ögonen.
Pratar med dottern om det som hänt i Norge, om hatet på nätet. Hon berättar om fd klasskamrater som kallar sig "Kalle Adolf Johansson", har Mein Kampf som bästa bok och självklart tyska som språk. Det kan verka som en oskyldig lek men det finns en farlig lockelse i hatretoriken och nätsidor som Politiskt inkorrekt och Flashback.
Pratar med människor om det som hänt i Norge och som till vardags använder uttryck som "äckliga muslimer" och "ut med packet". Känner hur andra tycker det är obekvämt. "Herregud, dom menar ju bara dom som inte tar seden dit dom kommer". "Alltså, vi ska ju inte kasta ut dom som sköter sig". Det är en frustrerande kamp.
Det som är mest frustrerande är ändå att föräldrar inte ser när deras barn är på väg att sugas upp i näthatsretoriken. Att det är okej att kalla sig Adolf med anspelning på Hitler och ingen tar diskussionen med dom. Att inte människor fattar att dom förflugna orden är grunden till Sverigedemokraternas framgång. När man väl uttalat orden några gånger blir det så mycket enklare att faktiskt också lägga sin röst på ett parti som närs av hatet. Eller ännu värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar