Svaret!

Ja, som sagt - jag har fått brev från Göran Hägglund. Detta är svar på ett brev som jag skrev till socialministern i september. Som jag skrev igår är jag ytterst besviken på att svaret kom från KDs partiexp och inte från socialministern men visst, nu är det bevisat - jag tillhör verklighetens folk! Samtidigt kan jag konstatera att dom verkligen inte fattat någonting! Jag har markerat några passager som jag tycker är lite spännande.

********************************************************************************

Bästa Alla,

Jag vill börja med att tacka för Ditt brev, och be om ursäkt för att svaret har dröjt.

Under året har jag initierat en diskussion som att döma av det stora gensvaret efterfrågats av en stor del av befolkningen. Främst har diskussionen handlat om gränslandet för politikens förmåga att lösa problem och att styra folks vardag. Bland dem som anser sig ha mandat att styra upp folks vanor och ovanor har reaktionen varit högljudd och många gånger väldigt upprörd. De upprörda rösterna har företrädelsevis kommit från vänster, men hörs från flera håll där politiken anses vara utgångspunkten för ett gott samhälle. Jag har vid ett flertal tillfällen i media sagt; retstickorna är uppretade och provokatörerna är provocerade.

Du är nu upprörd över att jag ”så brutalt vänder ryggen till” dig med de problem du och dina döttrar möter i er vardag. Jag vill uppriktigt beklaga. Min intention har varit det motsatta, att en ensam småbarnsförälder med två tonårsdöttrar för en gångs skull ska få vara det centrala i den politiska debatten. Det är just min drivkraft för att initiera debatten om verklighetens folk. För människor som du, som du själv så pricksäkert beskriver det – ”med verklighetens problem”.

Gällande fortsatt arbete för att nå jämställdhet mellan könen har vi ett gediget arbete framför oss. Ett mycket viktigt sådant arbete! Min kritik går ut på att debatten kring jämställdhet är för politisk styrd och snäv. Jag menar att det finns flera olika metoder och sätt att förbättra jämställdheten i vårt land – inte en metod, ett sätt – definierad av en liten klick människor. De bekymmer som begränsar ditt liv xxx är varken intellektuellt trams eller något att skratta åt, tvärt om en viktig utgångspunkt för oss politiker att utgå ifrån.

Som kristdemokrat har jag också fått vara självprövande. Istället för att nya lagar och förbud ska lösa samhällets alla utmaningar bör även kristdemokrater i högre grad tillåta de naturliga gemenskaperna i det civila samhället till att själva få agera förändringsagenter. Istället för piska vill vi sporra till fler morötter, detta gäller jämställdhetsarbete såväl som politik i allmänhet. Därav jämställdhetsbonus och barnbidrag, uppmuntran och morot.

När jag i somras kommenterade en kultursyn där kulturens uppgift tycks reduceras till att provocera och utmana, var det som att stoppa in en pinne i ett getingbo. Jag exemplifierade med de uppmärksammade fall där man inför skräckslagna medpassagerare vandaliserade en tunnelbanevagn och där människor lurades ingripa i ett fejkat självmordsförsök. Jag tar upp den här diskussionen av samma anledning som jag diskuterar etiken i samhället, kulturen riskerar att förlora sitt begrepp om kvalitet om det bara handlar om att utmana och brutalisera. Vi riskerar med en reducerad kultursyn också att mista kulturens värdefulla roll som inspiratör till det goda samhället, en kultur som hjälper oss att se oss själva i andra och genom andras ögon så att vi kan vidga den egna verkligheten och fantasin.

I den kulturella sektorn finns ett myller av aktörer, alltifrån fria teatergrupper, tonårstjejen i Skarpnäck som precis upptäckt att någon vill betala för det hon målar och vill skaffa F-skattesedel, eller Nornäs hembygdsförenings vävstuga. De bidrar alla till den kulturella myllan i Sverige och levandehåller en omistlig skaparkraft vi måste behålla för att fortsätta utvecklas som samhälle. För den som menar att kulturella uttryck måste förmedla politisk ideologi och upprörs över att en impressionistisk målning ”kanske bara” innebär en målad hink blåbär, är stora delar av kultursverige något man ser ner på och ifrågasätter.

Som kristdemokrat ogillar jag starkt tanken att bara ett synsätt eller uttryck för livsval skulle vara riktigt, att vi alla måste passa in i mallen för att duga. Vi tycker i kristdemokraterna till exempel att olika former av barnomsorg ska stödjas och att föräldraförsäkringen inte ska kvoteras. Två exempel på den viktiga hållningen att politiken ska stödja - inte styra – människors livsval.

Att döma av de samlade reaktionerna kring den här debatten, har många människor känt igen sig i det vi säger och håller med oss. Jag tänker därför fortsätta det här samtalet och välkomnar dig att även fortsättningsvis delta.

Stockholm i oktober 2009

Med vänliga hälsningar
KRISTDEMOKRATERNA

Göran Hägglund
Partiordförande