Fysisk beröring och annan

Hade tänkt skriva om fysisk beröring idag. Sedan läste jag i tidningen att Lasse Strömstedt var död och då kände jag att jag behövde skiva om annan beröring också. Lasse och jag spelade boule ihop några gånger. Vi var med i samma klubb och blev ihopparade på något klubbmästerskap. Sedan blev det någon flaska (begrepp inom boulen) efter det. Du känner ju till Lasses historia. Jag måste säga att den gången vi spelade boule mot varandra på Långholmen var väldigt speciell. Jag kan bara tänka mig hur det måtte ha känts för honom att stå där på innegården och kasta kula.

Min bild av Lasse är att han blev mer och mer konservativ i sin inställning till både brott och straff med tiden, men det är väl inget ovanligt. Oavsett vad man tycker om Lasses inspel i dessa frågor så berörde han, utan tvekan. Lasse var en viktig del av den kriminalpolitiska debatten som saknas idag. Vi sågs på fotboll någon gång också, tillsammans med Fredrik Olsson som var med i samma klubb som jag och Lasse. Vi hade en juste veterantrippel i dessa båda herrar och så Ian Wachtmaister på det. Det blir lite tristare i debatten utan Lasse Strömstedt.

Trots detta får det nog bli något om fysik också. Jag hörde nämligen Bob Hansson på radion för några dagar sedan. Jag gillar verkligen Bob Hansson. Hans sätt att tala och hans inlevelse är sensuellt på gränsen till... ja du vet. Bob talade om just beröring. Om att kramas och att sträcka ut en hand mot en medmänniska. Han talade så där som bara han kan, så att jag blev lite knäsvag. Han konstaterade att utan fysisk beröring dör människor. Det är något att fundera kring.

Jag gillar att kramas. Inte alltid och alla, men ofta. Jag som många längtar ibland efter beröring. Att kramas och att röra vid andra människor är viktigt tror jag. Det är märkligt hur olika människor har olika inställning till beröring. En del människor har väldigt lätt att ta till fysiska åthävor på ett helt naturligt sätt. Andra skyr fysisk kontakt med okända eller halvkända som pesten.

Eller så är allt det där bara en längtan efter romans. Att få bli lite, eller hellre mycket, förälskad. Andlöst, vettlöst - men hur skulle det se ut. Jag, en mellanålders kvinna med renoveringsbehov och tonårsbarn. Nej, någon måtta får det vara.

Rosé och relationer

- eller vad är det med mellanålders män?
- eller mycket snack och väääldigt lite verkstad!

I helgen var jag i Rålis. Jag åkte dit för att kolla lite boule och förhoppningsvis träffa några kompisar från förr. Så blev det också, LITE boule och så kompisar från förr.

Något det inte blev lite av dock var rosévin - och snack. Till slut var det jag och ett gäng boulesnubbar som satt kvar i baren.

Vad är det med mellanålders män? De är som läskpapper när de får snacka sex och relationer. Själv satt jag mest och kände mig som Katarina Janousch och gav mina "råd" mycket billigt.

- Hallå, jag är inte specialisten du vill ha. Jag är singel med en massa krashade relationer bakom mig. Vem är väl jag att ge råd?

- Men, det är så bra att få prata med en tjej - om min tjej. Varför vill hon inte? Varför vill hon inte tillräckligt ofta? Varför vill hon bara prata? Varför tycker hon inte det är ok med oskyddat sex när hon just varit gravid och fött barn? Varför kan hon inte använda det där raffsetet som jag gillar så mycket? Jag köpte ju det till henne. Ska vi hångla?

Nä, tror inte det va´.

Jaha, om inte annat förstår jag mer om mina egna avslutade relationer.

Ge mig en självklar människa, en människa som är klar med sig själv. Då kan jag börja snacka relationer igen.