Knark

Det är inte ofta det händer men igår var en sådan dag som var så stressig och rörig att jag inte hann ta fem minuter att blogga. Det känns väldigt otillfredsställande att ha missat en dag men så kan det gå. Trots detta måste jag ta upp en fråga som varit på tapeten några dagar för ibland tappar man liksom hakan.

Hörde en debatt på radion i tisdags. Det var Alice Åström (V) och Jan R Andersson (M) och det var dom vanliga låsta positionerna Debatten tog dock en något udda vändning när Jan R, som är Moderaternas narkotikapolitiska talesperson, föreslog en alternativ metod för att hindra smittspridning. Han tyckte helt enkelt att heroinisterna skulle sluta injicera och börja med rökheroin istället. Va, VAAA????

Nåja, han får på nöten idag. Bland annat av Expressens ledarsida. Det är bra men det räcker så klart inte. När så okunniga människor tillåts vara talespersoner i en så viktig fråga för ett parti som Moderaterna inser man hur illa ställt det är i Sverige. Jag har länge tyckt att vi måste ändra vår repressiva narkotikapolitik till att bli restriktiv och reparativ. Det räcker inte det heller. Ingen tjänar på att människor utöver missbruket drar på sig livshotande smittor.

Nu är det faktiskt hög tid att vi i vårt välutbildade och solidariska land börjar behandla missbruk som den sjukdom det är. Det är väldigt sällan som Hanne Kjöller och jag är överens men i dagens DN slår hon huvudet på spiken. Ett tungt narkotikamissbruk är inget man väljer eller något man kan bota i en handvändning. Därför är det dags för en vårdgaranti även för missbrukare. Det är också dags för den befintliga vården att förstå att ett återfall är ett bakslag och inte ett skäl att avbryta behandling. Jag hoppas att regeringens kommande förslag verkligen innehåller en vårdgaranti, och att den fylls med verkligt innehåll.

Vem tror på polisen

För ett antal år sedan utreddes frågan om poliser som misstänks för brott. Utredningen kom fram till att allt är frid och fröjd och det behövs inga förändringar. Det fanns en reservation, Alice Åström, som hade en annan åsikt.

Några år senare gavs ett uppdrag att ta fram ett förslag om en ny myndighet för att utreda polisen. Utredningen byggde på den reservation som Alice Åström skrivit. Polisen och åklagarna höll emot. "Vi behöver ingen ny överrock".

Så kom dråpslag på dråpslag. Det gäller både mindre utredningar och större som blattajävlarna i Malmö till Johan Liljeqvist i Göteborg. Självklart anmäls poliser oftare än andra yrkesgrupper, det ligger i arbetets natur. Samtidigt är det helt makalöst att i 60% av fallen inleds inte ens en förundersökning.

Igår gjorde en av de största motståndarna genom tiderna avbön. Få personer inom rättsväsendet har varit så emot en fristående myndighet för internutredningar som Sven-Erik Alhem. Nu har han ändrat sig! Välkommen till den ljusa sidan säger jag. Och Alice fortsätter kampen.

Är knarkare också människor?

Vaknade lite sent idag. Det innebar tyvärr att jag missade första delen av ett av mina favoritradioprogram nämligen Konflikt. Dagens ämne var ett riktigt viktigt ämne och allt för sällan debatterat. Frågan för dagen var narkotikapolitik. Tyvärr hörde jag inte hela programmet men det ska jag strax göra för det går att lyssna på här.

Hur som helst handlade programmet om konflikten mellan sjukvård och straff. Konflikten mellan harm reduction och hårdare tag. Det är en slak lina man balanserar på när man för denna debatt för risken att man glider in på en liberal linje är uppenbar. Att göra det tycker jag är att ge upp.

Hur som helst, Berne som är ordförande i brukarföreningen uttryckte det tydligt. Tullar och poliser ska syssla med smuggling och langare. Resten är sjukvårdsfrågor. Väldigt klokt sagt tycker jag. Jag funderar på hur sjutton vi ska kunna ta om hand missbrukare om vi ständigt ser dom som kriminella? Jag funderar också på hur mycket pengar vi är beredda att satsa på straff innan vi inser att vård måste vara mer humant och mer ekonomiskt lönsamt.

Förra året fick mina goda vänner Alice Åström och Lena Olsson brukarföreningens hederspris, bland annat för den här rapporten. Nu hör jag på radion att man i Malmö faktiskt öppnat härbärgen som inte stänger ute människor med ett aktivt missbruk. Kanske, kanske är vi på väg att faktiskt få en debatt om dom här frågorna som inte bara handlar om fingerpekande. Det vore väl en välgärning för alla dom som sitter i träsket.

Poliser, poliser, poliser och lite bistånd

För en gångs skull är jag och DN:s Peter Wolodarski överens om åtminstone en sak. Moderaternas mål idé om att vi absolut ska ha 20 000 poliser är galet. Ett mål om 19 000 eller 28 000 likaså. I dagens DN (finns inte på nätet ännu) kommer Peter ut och håller med om vänsterns kritik mot tramset. Det är ju roligt. Målet måste väl vara att ha så många poliser som behövs och att poliserna ska göra polisarbete, inte annat.

Samtidigt jämför Wolodarski målet om 20 000 poliser med en-procents målet när det gäller bistånd. Han kallar det planekonomi och hävdar att biståndsmålet hindrar ett verkligt arbete för att minska fattigdomen. Det är helt oförståligt. En-procents målet handlar om att vi i den rika värden ska avstå en del av vår rikedom till förmån för fattiga länder. Det handlar om symboler och ett sätt att komma vidare. Det handlar om praktisk solidaritet och att betala tillbaka lite. Det är självklart inget tak men ett mål.

Nej, att blanda äpplen och päron må vara bra i mos och saft men när det kommer till politik och politiska mål blir det tokigt. Fast, det är lite roligt att moderaterna utsett Alice Åström (v) till skuggjustitieminister - kanske för att skrämmas. Ett av argumenten är att hon motsätter sig målet om 20 000 poliser. Det är inte ofta vänstern har DN på sin sida.

Öka takten sista kvarten

Idag är det minst 100 grader celsius ute och då är klockan bara kvart över nio. Det kommer att bli veckans klart varmaste dag och jag ska defenitivt få tid för ett bad! Annars är dagen extremt hektisk. Först är det debatt mellan Alice Åström och Johan Persson och jag hoppas på ett ordentligt medieuppbåd. Sedan ska jag hinna gå på frysens seminarium "Du ska dö domarjävel". Alltså, tänk om man fick ha det så här jämt. En demokratitumlare med saker som händer hela tiden.

Efter en liten paus är det ikväll dags för röd-grönt mingel. Tror jag struntar i Hägglunds tal. Kvällen avslutas med en föreställning av Topboy och snack om våld och sånt. Eller slutar, det kan jag inte lova. När man är på denna ö vet man aldrig var det slutar.

Gotland är lite magiskt. Jag har smidit planer här som jag aldrig skulle gjort någon annanstans.

Jag ska bygga ett hus, har jag sagt det?

Om detta må ni berätta

för några år sedan var jag på officiellt uppdrag i St Petersburg. Där pratade jag mycket med en tolk som fick något drömmande i ögonen när han pratade om sin nyvunna frihet. Hans dröm var den totala frihet som EU erbjöd, bättre kunde det ju inte bli. Då berättade jag för honom om Schengen-övervakningen, jag berättade för honom om åsiktsregistrering, kameraövervakning, kontroll och telefonavlyssning. Han fick höra ett och annat om bristen på integritetsskydd och hur man fullständigt struntar i erfarenheterna från säkerhetestjänstkommissionen. Han bleknade och fick ett och ett annat att tänka på. Efter tre vita nätter i St Petersburg visste han mer än han ville.

Sedan dess har det blivit värre. Du vet allt om FRA-lagen. Du vet säkert också det mesta om den senaste utvidgningen av terroristbrottet. Eller nej föresten, det kan du ju inte veta. Riksdagen ska ju som vanligt godkänna rambeslutet, sen får vi veta vad det ska bli för följder. Det går utför, och det får fort.

Här ska du få några siffror:

1952 (års tvångsmedelslagstiftning) har förlängts minst 25 gånger. I Alice Åströms anförande om lagen från år 1996 hänvisar hon till 15 års reservationer. Säkerhetstjänstkommissionens betänkande består av 10 volymer och minst 2000 sidor.. Där konstateras att cirka 500 000 människor åsiktsregistrerades under cirka 40 år. Brottet som ledde fram till registreringen var olovlig kårverksamhet och av alla de registrerade åtalades 0 personer. Ingen snickare, ingen journalist, ingen riksdagsledamot, ingen barnskötare åtalades, de bara registrerades!

Det är dags nu att stanna upp och faktiskt fundera över vägen framåt. Integritesskyddskommittén kom fram till att hela den svenska lagstiftningen lider av ett systemfel när det gäller hur arbetet går till när det gäller integritetsskadlig lagstiftning. Det är inte bara FRA-lagen som behöver rivas upp, göras om och göras rätt. Det är hög tid, vi vill inte ha det som i Sovjet och demokrati kan inte skyddas genom att inskränkas!

Vill ni ha det som i Sovjet eller?

Igår inträffade något fantastiskt. I Sveriges riksdag hölls en verklig debatt. En debatt med blod svett och tårar. En debatt som faktiskt kunde betyda någonting i sak. För en gångs skull var inte allt klart när ledamöterna äntrade talarstolen utan argumenten som framfördes kunde bli avgörande.

Och som dom gjorde det. Alice Åström och Kalle Larsson höll anföranden som det brann om. Fredrik Federlys röst bröts av "rörelse" medan Annie Johansson förfalskade historia. Till slut föll "liberalerna" dock till föga och böjde sig för partipiskan. Något annat kan inte påstås. Den återremiss som just i skrivande stund klubbats igenom är bara kosmetika, ingenting förändras i sak.

Kampen måste alltså fortsätta!

I vimlet utanför riksdagshuset träffade jag på en tjänsteman från justitiedepartementet som smålog och sa´ "vad var det jag sa´"?

Jag är så glad att engagemanget som pressat etablissemanget kommer från folket. Visst, piraterna är till övervägande del unga teknikintresserade män men vid manifestationerna utanför riksdagen idag blev jag överaskad. Blandand publik, män och kvinnor, unga och gamla. Det finns en genuin oro över vad som håller på att hända.

Kanske, och detta är en verklig förhoppning, innebär detta starten på något nytt. Kanske innebär detta starten på ett folkligt uppror i fler viktiga frågor. Idag har småsaker som bolagisering av posten röstats igenom, något att fundera vidare på.

Slutligen kan jag inte låta bli att lägga med detta lilla klippet från en av mina absoluta favoriter. Har du inte sett den, se den.