Energi

Cyklade till jobbet idag. Det gick inte att hejda sig längre. Det är en frihetskänsla att cykla, inte minst i stan. Får väl dock erkänna att det så här i början är lite läskigt också. Det är inte alla som vant sig vid att hålla sig undan från cykelbanorna och så är det så klart inte sopat ännu. Grus kan vara lika halt som is och våta löv.

Nåja, känslan när energin sprider sig i kroppen, alla kraftverken fungerar och det liksom spritter i kroppen är härlig. Köpte ju äntligen nya springskor i helgen, så imorgon ska jag förhoppningsvis inleda vårträningen. Ser fram mot det. Eller, imorgon är det Zumba och kanske cykling på det. Man ska ju inte överdriva.

Annars är det det där med energi. När jag cyklade till jobbet i morse lyssnade jag på P1 morgon. Man talade om förnyelsebar energi (sol, vind och vatten). Slutsatserna var uppenbara. Det är inte omöjligt att inom en överskådlig framtid ersätta alla fossila bränslen med förnyelsebart. Nu när radioaktiviteten från Japan sprider sig över världen är det dags att dra igång ordentligt. Lösningen är kanske närmre än vi tror.

Min cykel och jag

Jag har en billig cykel. Den är inte ful och den är inte gammal men den är billig. Jag har köpt den på en sån där billighetsaffär när det var utförsäljning. Halva priset på redan ganska låga priser. Det ska man inte göra. När den cykeln går sönder eller behöver servas kan man inte förvänta sig någon hjälp.

Växeln pajade ihop och jag var i närheten av en cykelaffär. När jag tog in min cykel genom dörren såg jag hur föraktet riktigt lyste i ögonen på handlaren. "Nja, du vet - man får vad man betalar för". Jo, oj - förlåt, ja jag vet...förlåt. "Kanske kan jag titta på den senare i veckan...."

Min favoritcykelhandlare finns i Gamla stan. Det spelar liksom ingen roll vilken cykel man har, dom gillar att man cyklar. Jag ringde och killen som svarade sa; "ring mig när du kommer hem, det spelar ingen roll om det är sent - du kan ta mitt mobilnummer - så försöker jag guida dig så kanske du kan fixa det själv".

Det är cykelkärlek!

Nu lyckades vi inte via telefonakuten laga min cykel så i morse rullade jag sakta till stan på lägsta växel. Det gick inte fort men framåt. En mil på 45 minuter. Det du! Men det var det värt för på lunchen ska jag gå till cykelhandlaren i Gamla stan i trygg förvissning om att min billiga cykel blir väl omhändertagen.

Straight edge

Idag är första dagen på årets semester. Eller, rent formellt börjar väl semestern på måndag men jag skarvar lite. Till skillnad från många (skulle jag tro) tänker jag inleda min semester med en period av straight-edge-lite. Ja, jag tänker alltså inte löpa linan ut och bli vegan och jag tänker också unna mig kaffe och vem vet vilka lockelser som kommer emellan men jag ska i alla fall må bättre.

Mitt mål är att komma tillbaka till känslan jag hade i mars, efter träningsresan men innan cykeloloyckan. Jag vill bli stark igen och känna studs i steget. Jag vill kunna få ut mer energi än jag stoppar in och jag vill må så där bra. Vad är väl då bättre än att sätta igång när det finns tid, just på semestern. Under träningsveckan i Portugal tränade jag minst tre pass om dagen. Så många blir det kanske inte nu men det ska bli fler än inget varje dag, det är säkert.

Idag har jag börjat med ett litet lätt nybörjarpass runt sjöarna. Jag kan konstatera att jag är lite bättre än när jag var som sämst men inte mycket. Dock har jag en känsla av att det går fortare nu, att komma ikapp. Ett styrkepass är avklarat och sedan blir det lite rörelse till. Jag ska ta min trogna cykel och cykla till andra sidan stan. Över broar som tar mig till Söderstadion. Idag är det dags för återstart av allsvenskan. Jag har hissat fanan på balkongen, och snart är det upp, upp och iväg.

Visste du att?

Några funderingar om vårt öppna Sverige:

När ett brott misstänks är det upp till åklagaren att bestämma vad som ska komma allmänheten till del. Detta innebär att åklagaren har ett övertag i förhållande till den åtalade när det gäller att kommunicera via media. Det tycker jag är tokigt.

En läkare som misstänks för ett allvarligt brott måste utredas, det står i rättegångsbalken. Socialstyrelsen har inte den juridiska kompetensen att avgöra vad som är brottsligt eller inte, det är en annan yrkesgrupp som har den rollen. Jag tycker det är bra att det är jurister som har brottsutredningsansvaret.

Regeringskansliet har beslutat att om man söker ett jobb där och inte får det så får man inte överklaga det beslutet. Detta förhindrar effektivt en person som är obekväm men kompetent att få ett jobb. Regeringskansliet är mig veterligen den enda myndigheten som har en dylik regel. Det tycker jag är väldigt tveksamt i förhållande till regeringsformen.

Vi fortfarande har inbäddade poliser och åklagare som utreder eventuella brott inom polisen. Det finns färdigutredda förslag om att göra detta annorlunda. Regeringen tänker inte lägga fram detta förslag. Det tycker jag är riktigt illa.

Listan kan så klart förlängas men det hinner jag inte nu. Istället spelar jag en truddelutt för nu längtar jag till vår och cykel och sol och vin.

Cykelbud på stan

Cyklade hem igår i godan ro. Regnet öste förvisso ner men det var bara att trampa på. Så, mitt i en korsning kommer han där. Grönklädd, smärt, jävligt stark och med komradion över bröstet. Du vet en sån där cyklist som kan komma upp i ganska högt tempo på bara ett par tramptag. Av någon anledning tittade han dock bakåt samtidigt som han satte fart framåt. Jag hann skrika AKTA innan han kraschade rakt i min cykel.

För andra gången på en vecka fick jag hälsa på asfalten. Som väl var blev olyckan inte lika brutal som förra veckan men idag har jag ont i handen och armen. Det ska dock sägas att cykelbudskillen faktiskt bad om ursäkt. Jag landade i en vattenpöl och efter en mil i ösregnet var det väldigt skönt att vara hemma.

Jag måste köpa mig ett regnställ!

Död åt äktenskapet

Jag tror på kärleken. Jag blir kär hela tiden. Eller, kanske inte kär men i alla fall lite förälskad. Ibland är det bara ett pirr men det känns också härligt. Jag blir förälskad på distans och kär på nära håll, jag är inte så kinkig. Oftast blir det inte mer med det och hittills har det alltid gått över.

Nu bråkar regeringen om äktenskapet och om det ska omfatta alla. Det är så klart otroligt knasigt. Ska vi nu ha ett äkenskapsinstitut så ska det så klart gälla alla. Själv har jag varit gift, nu är jag skild - jag är lyckligare nu. Kristdemokraterna vrider sig. Odell är upprörd. Hägglund påstår sig vara statsmannen. Reinfeldt har tydligen sagt att bröllopsklockor snart ska ringa även för samkönade par, då blir KD:are ännu mer upprörda. I och för sig, har vi tur får vi se fler sprickor i fasaden men i avvaktan på det tycker jag; avskaffa äktenskapet - skilj kyrkorna från staten och leve kärleken när och och hur som helst den uppstår!

För övrigt cyklade jag omkull på väg till jobbet idag. Det var halt som sjutton. Jag är glad att jag hade hjälm annars skulle jag suttit någon annanstans just nu. Det uppstår dock ett dilemma, ska jag köpa dubbdäck eller ett SL-kort?

Stad i ljus

När jag cyklar till jobbet på morgonen önskar jag att jag kunde dokumentera det makalösa ljus som silar ner över staden. Det är fantastiskt och får mig att vilja cykla förbi kontoret och bara fortsätta längs vatten och vägar. Även om jag hade en jättedyr kamera och även om jag hade gått massor av fotokurser hade det inte gått att få det fångat genom en lins.

Om ett par veckor är ljuset slut. Varje morgon kommer att vara helt inbäddad i mörker och jag kommer att krypa ner i tunnelbanan. Ser inte fram mot det.

Morgonmissar x 3

Bestämde mig för att ta sovmorgon idag. Eftersom jag lider av konstant sömnbrist och det är sista jobbdagen innan semestern så tänkte jag börja den hyfsat utvilad. Jo tack, som vanligt vaknar jag en dryg timma innan klockan ringer och så ligger jag där och vrider mig och VILL verkligen somna om. Vägrade dock kliva upp före 7.00 och klarade mitt mål.

Jag är en frukostmänniska. Det behöver inte vara avancerat, knäcke och ost duger utmärkt. Får jag inte kaffe så vill du inte prata med mig. Idag blev det Mollbergs blandning, trevligt kaffe om du vill ta det lite lugnt och har tid. Nå, eftersom min sovmorgon gick i stöpet tänkte jag att jag skulle njuta lite extra av Mollberg. Sagt och gjort tog jag min kaffekopp och min morgontidning och klev ut på balkongen. Njuta, jo tack. Inte visste jag att svalorna hade kallat till attackflygövning just idag. Uppenbarligen har jag flera svalbon under nocken (jag bor högst upp) och jag lovar att de var centimeter från min näsa. Det var bara att gå in.

Tänkte vara kvar i stan efter jobbet och strosa runt lite grann så varför inte ta tunnelbanan i stället för att cykla idag? Letar och letar efter remsan med biljetter. Hittar den tillslut i bakfickan på mina nytvättade byxor. Självklart är det bara slamsor kvar. Sväljer det sista kaffet som nu är kallt, tar hjälmen under armen, låser dörren efter att ha stängt balkongen så att svalorna håller sig ute, låser upp cykeln och drar iväg.

Att cykla är nödvändigt

Några av mina bästa idéer har jag fått på cykel. Utan att skryta kan jag nog säga att jag knäckt en och en annan juridisk nöt under vådliga färder i stan. Det har gällt förhandlingar på "hög nivå" som lösts ut för att vinden blåst i håret (genom hjälmen så klart) och tankarna fått flyta fritt.

För någon dag sedan mötte jag justitieministern med cykel utanför Rosenbad. Jag säger med cykel eftersom hon inte cyklade vilket väl var bra eftersom hon inte hade hjälm, istället hade hon två SÄPO-pojkar som skydd!

Kanske är det dock dags för Bea att gränsla cykeln. Hoppa upp och ta en tur och låta tankarna flyta. Det är nämligen kris i rättsväsendet.

Det finns inte pengar till att driva mål till rättegång - brottsoffer och misstänkta gärningsmän sätts på vänt. Det går inte att vårda dömda eftersom pengarna tydligen bara räcker till "förbättrat" skalskydd - inte till innehåll innanför skalet. Samma sak gäller ungdomsvården - och regeringen vill ha hårdare tag. Häktena, sveriges största avgiftningsklinik har sett fler självmord än någonsin. Domstolarna går på knäna och polisen hemfaller till hämdaktioner mot förorten. Till råga på allt, det finns inte ens kraft att utse en ny chef för polisen.

När Nylén äntligen kommer med ett bra förslag, nämligen halvtidsfrigivning, är Beas svar att föreslå längre strafftid i stället. Dessutom ska ju polisen jaga skolkare.

Seriöst, jag kräver skärpning.

Ut och cykla med dig, Beatrice.

Du kanske kan knäcka en eller annan idé!

Om inte, fortsätt cykla!

Uppdatering

Och som av en händelse kom idag nyheten, Bengt Svensson blir ny chef över polisen. Öppen rekrytering - jo pyttsan.