Liberala krokodiltårar

Jag hade inte tänkt skriva mer om FRA-omröstningen nu men jag är så förbaskat trött på dessa liberala krokodiltårar att jag inte kan låta bli. I morse var det Federly och Lindberg - igen.

- Oj, oj , oj. Stackars mej som fick ta ett så svårt beslut och rösta ja till lagen.

-Oj, oj, oj. Tänk vad duktig jag var som röstade nej fast det inte hade någon som helst betydelse.

Federly tänker jag lämna därhän men Lindberg (och för den delen Ohlsson) behöver en liten skrapa. Det är klart att det är lätt att vara rebell hemma på sin egen kammare. Det är klart det går att slinta på knappen när man VET att det inte gör någon som helst skillnad i helheten. Det faktum att ingen av dessa "liberaler" gick upp och röstförklarade hindrade aktivt att lagen stoppades och nu ska det gråtas ut i varenda morgonprogram.

Hur är det med den journalistiska integriteten då? Inte en fråga har ställts till någon i de partier som mangrant röstade emot. När man nu envisas att prata med samma människor, finns det ingen som kan fundera ut de viktiga frågorna? Jag vill veta vad som gjorde att Lindberg inte gick upp i debatten. Var det egentligen så att hon inte var intresserad av att fälla förslaget? Det verkar för mig vara den mest rimliga förklaringen. Annars gäller det att kunna höja rösten, även när det blåser lite. Faktum är nog att den där knapptryckningen inte var värd mer än en knuten näve i byxfickan.