Igår inträffade något fantastiskt. I Sveriges riksdag hölls en verklig debatt. En debatt med blod svett och tårar. En debatt som faktiskt kunde betyda någonting i sak. För en gångs skull var inte allt klart när ledamöterna äntrade talarstolen utan argumenten som framfördes kunde bli avgörande.
Och som dom gjorde det. Alice Åström och Kalle Larsson höll anföranden som det brann om. Fredrik Federlys röst bröts av "rörelse" medan Annie Johansson förfalskade historia. Till slut föll "liberalerna" dock till föga och böjde sig för partipiskan. Något annat kan inte påstås. Den återremiss som just i skrivande stund klubbats igenom är bara kosmetika, ingenting förändras i sak.
Kampen måste alltså fortsätta!
I vimlet utanför riksdagshuset träffade jag på en tjänsteman från justitiedepartementet som smålog och sa´ "vad var det jag sa´"?
Jag är så glad att engagemanget som pressat etablissemanget kommer från folket. Visst, piraterna är till övervägande del unga teknikintresserade män men vid manifestationerna utanför riksdagen idag blev jag överaskad. Blandand publik, män och kvinnor, unga och gamla. Det finns en genuin oro över vad som håller på att hända.
Kanske, och detta är en verklig förhoppning, innebär detta starten på något nytt. Kanske innebär detta starten på ett folkligt uppror i fler viktiga frågor. Idag har småsaker som bolagisering av posten röstats igenom, något att fundera vidare på.
Slutligen kan jag inte låta bli att lägga med detta lilla klippet från en av mina absoluta favoriter. Har du inte sett den, se den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar