Sociala medier

Fick ett mail idag från en rysk journaliststudent. Hon hade lite frågor om läget i mitt land och undrade om jag kunde vara snäll och hjälpa henne med lite reserch. Hm, läget i mitt land? Sedan insåg jag att jag i ett ögonblick av missmod hade bytt bostadsort på Fejan. För att visa något slags solidariet med det libyska folket skrev jag Benghazi som hemort istället för det något mindre exotiska och defentivit säkrare Sundbyberg. Så, jag fick göra studenten besviken. Så kom jag att tänka på att hon kanske faktiskt ville veta något om mitt land. Jag menar, ordet sprider sig. Den svenska modellen är på väg att krossas och som partiledare H Juholt så målande uttryckte det "Sverige är på väg att slitas isär". Men, nej - det var inte det som intresserade Alex D. Våra vägar korsades men vi fortsatte åt olika håll. Lycka till med dina studier Alex D. Jag hoppas du blir en riktigt bra journalist någon dag.

Journalistiken och verkligheten pt 2

Jaha, så var det då dagen B. Ja, alltså den där dagen då det blå blodet ska blandas med den lilla människans. Jag har ju lovat att inte skriva om det så det ska jag låta bli. Själv sitter jag på jobbet, mitt i smeten och försöker jobba. Det får bli några timmar så jag hinner hem till dom viktiga matcherna ikväll.

Men, nu skulle det ju handla om journalistik Det svämmar verkligen över av rojalism överallt. Hörde på Medierna i P1 att när det begav sig förra gången när pappa Kungen och mamma Drottningen gifte sig så toppade Aftonbladet med Sydafrika och apartheidfrågan. Men, det var andra tider när det fortfarande fanns en värld full av saker att bry sig om.

Idag fick jag se en liten film på youtube som visar hur illa det är med (delar av?) journalistiken. Avsätt knappt 9 minuter till detta inslag och tänk sedan efter hur du själv konsumerar nyheter...

Journalistiken och verkligheten

Jag gillar radio, i synnerhet P1. Jag är också ganska förtjust i dokumentärer och lite mer djuplodande reportage och analyser i nyhetsprogram. Det känns lite tomt just nu. Jag vet inte om du märkt det men visst har det blivit glesare mellan dom intressanta diskussionerna? Till och med Studio 1 har chanserat och blivit yta. Två reportrar pratar i mun på varandra och reportage efter reportage handlar om statistik och siffror. När gästerna i programmet vill prata åtgärder frågar programledaren om han eller hon inte är oroad av den senaste opinionsundersökningen?

Vi har en utrikesminister som just nu utreds för misstänkt krigsbrott. HALLÅ, HÖRDE DU? DEN SVENSKE UTRIKESMINISTERN UTREDS FÖR KRIGSBROTT! Var är rapporteringen? Var är analysen? Vem tar ansvar för att svenska folket vet att detta pågår? Misstänkta brottslingar brukar inte behöva vänta så länge på att få se sitt namn i tidningen. Nä, istället planeras det i "seriös" media en kampanj för att krossa Wetterstrand.

Var tog journalistiken vägen? Är det dokusåporna som är skälet till fördumningen. Måste Aktuellt bli Roast i Värtan för att få tittare. Den senaste tidens lågvattenmärke är så klart den hemska intervjun med Mattias Gardell när han kom hem från fångenskapen i Israel. Intervjun finns transkriberad här. Det finns fortfarande program värda att lyssna på. Idag vill jag särskilt rekommendera det här. Faktiskt alltid intressant.

Frukostseminarium

Sitter på frukostseminarium och lyssnar på debatt om signalspaning. Det är unga pirater, blogare, journalister, poliser, SÄPO och så jag. Det är galet roligt för mig som gillar politik att se denna mix och blanding av folk som orkar sig upp kl 8 på morgonen för att gå på seminarium.

Samtidigt som jag lyssnar på debatten och fotar panelen skriver jag en krönika till min chef och bloggar lite. Svarar på mess och mail och känner mig otroligt på. Resten av dagen kommer att handla om välfärd, tyst teater, högerextremister och inte minst rosévins-mingel. Så ska jag gå ut och ta en öl med några lobbyister också.

Rosorna blommar, jasminen doftar, havet ligger blankt - det är klart att man kanske borde ta sig ett dopp också.

Liberala krokodiltårar

Jag hade inte tänkt skriva mer om FRA-omröstningen nu men jag är så förbaskat trött på dessa liberala krokodiltårar att jag inte kan låta bli. I morse var det Federly och Lindberg - igen.

- Oj, oj , oj. Stackars mej som fick ta ett så svårt beslut och rösta ja till lagen.

-Oj, oj, oj. Tänk vad duktig jag var som röstade nej fast det inte hade någon som helst betydelse.

Federly tänker jag lämna därhän men Lindberg (och för den delen Ohlsson) behöver en liten skrapa. Det är klart att det är lätt att vara rebell hemma på sin egen kammare. Det är klart det går att slinta på knappen när man VET att det inte gör någon som helst skillnad i helheten. Det faktum att ingen av dessa "liberaler" gick upp och röstförklarade hindrade aktivt att lagen stoppades och nu ska det gråtas ut i varenda morgonprogram.

Hur är det med den journalistiska integriteten då? Inte en fråga har ställts till någon i de partier som mangrant röstade emot. När man nu envisas att prata med samma människor, finns det ingen som kan fundera ut de viktiga frågorna? Jag vill veta vad som gjorde att Lindberg inte gick upp i debatten. Var det egentligen så att hon inte var intresserad av att fälla förslaget? Det verkar för mig vara den mest rimliga förklaringen. Annars gäller det att kunna höja rösten, även när det blåser lite. Faktum är nog att den där knapptryckningen inte var värd mer än en knuten näve i byxfickan.