J´accuse

Jag skyller på arbetslinjen.

Jag skyller på våren.

Jag skyller på idrotten.

Jag skyller på tröttheten.

Jag tar en liten bloggpaus, en vecka eller så.

Eller så händer något som jag inte kan motstå att skriva om.

Och då skriver jag.

Vet du vilken dag det är?

Det är inte vilken dag som helst idag. Det är inte bara torsdag den 11 april. Det är inte bara soligt ute och det är inte bara nära en helg.

Idag är dagen då det gått 100 dagar sedan den 2 januari. Jag har haft lite ont i en axel så jag har fuskat lite med mina armhävningar men i kväll ska det ske. Jag ska göra 100 burpees. Det betyder att jag gjort 5050 burpees på 100 dagar. Det är väldigt många burpees. Nu ska jag vila min axel ett tag och komma på en ny utmaning.

Du kan också göra det:

Tid

Det finns en sak jag har brist på, eller nej det kanske finns fler. Mest av allt har jag i alla fall brist på tid. Tillbaka i det där träsket där jag inte hinner med mig själv. Tillbaka i det där träsket när jag är så trött att jag inte pallar något annat än att sitta i soffhörnet när jag kommer hem.

Klart jag igen tagit mig lite vatten över huvudet. Det blir ju lätt så. Hinna med, jobba på, ta hand om, svara i telefon, jobba lite mer, fixa. Och så borde man städa, träna, handla, laga mat. Ja, du fattar.

Nåja, jag brukar säga att när man satt sig i båten får man ro den i land. Så får det göras även denna gång. I morgon ska jag kanske hinna tänka så pass mycket att jag kan blogga också. Vi får se.

Halebop

Heja Halebop, heja heja!

Så kom den där söndagen

Du tror säkert att jag tänkte skriva om fotboll? Om det fantastiska faktum att det äntligen är dags för premiär för Bajen. Men nej det ska jag inte. Om jag tänkte skriva om gnägget och att de nästan sålt slut i ladan där de ska hålla till? Nej, inte det heller. Det är väl roligt för dem men jag skulle inte byta för mitt liv. Jag har ju redan varit där och vunnit ett SM-guld.

Nej, det som jag tänker på idag är det faktum att min lilla, lilla unge just i detta nu har lyft från Arlanda och är på väg mot Istanbul. Där byter hon flyg och tar sig till New Delhi. Indien, Bali, Kina, Kenya, Tanzania, Zanzibar är destinationerna de kommande månaderna. Herregud, min lilla unge ute på vift helt själv.

Hon kommer lära sig ett och annat. Hon som inte ens har y3-tvättmedel med sig. Hur kan man ge sig av på långresa och ryggsäck utan? Åh, den 18 juni får jag hämta henne på Arlanda igen. Den 18 juni är hon hemma igen.

Vinster i välfärden och feminismen

Läser i Aftonbladet att sossarnas bleka kompromiss om vinster i välfärden är ett slag mot kvinnor. "Det går bra att tjäna pengar på vägbyggen men inte välfärd". Eh, det är korrekt uppfattat förutom just det där med att det skulle vara ett slag mot kvinnor. Alltså, att överhuvudtaget jämföra välfärdstjänster med vägbyggen är ju så klart fel nummer ett. Men det finns väldigt många fler fel i det där.

För det första, det finns inget som hindrar att vägbyggarföretag anställer kvinnor som VD:ar, chefer och så vidare. Eller, hur tänker Lena Melin här? Kvinnor bli vid er läst, vårda, undervisa ta hand om. Sedan att de flesta koncerner som idag verkar i vård, skola och omsorg drivs av män borde väl också vara av intresse.

Det som jag tycker är mest nedslående i Melins krönika är dock att hon inte fattar att de som förlorar mest på en dåligt fungerande välfärd är kvinnor. Vi har slagits för förskola, äldreomsorg och annan välfärd bland annat för att befria kvinnor. Idag visar det sig att fler kvinnor än någonsin går ner i arbetstid för att vårda anhöriga då omsorgen inte fungerar. Det är väl självklart att vinstpengarna som bygger på fri dragningsrätt från våra skattepengar skulle kunna göra skillnad om de omsattes i bättre verksamhet istället för vinst?

Foboll, strippor och varumärken

För ett par dagar sedan drog allsvenskan igång. Det är inget jag bryr mig om egentligen då jag är mer för en råare, ärligare serie (Superettan). Allsvenskan - låt oss kalla den vanilj i bästa fall. Dock älskar jag ju fotboll och fotbollskultur så jag kollar nyheter och läser de rosa bilagorna. Jag längtar och väntar efter att stå på läktaren igen men samtidigt finns det en bitter smak i munnen.

Igen handlar det om supporterkultur. Jag menar jag älskar verkligen ramsorna, bengaler, känslan och samhörigheten. Jag brinner för klubbkänslan och för stoltheten över att vara en del av den. Vårt varumärke är värdefullt, vi vill inte att någon ska trampa på det. Vi hatar när någon gör ner det, medvetet eller omedvetet. Vi kräver rättning i ledet.

Det är detta frågan om strippan på en buss på väg till en AIK-match i Borås handlar om. Personligen är jag så klart inte intresserad av AIKs varumärke men jag förvånas över att de inte fattar grejen. Även om väldigt många faktiskt inte förstår skillnaden mellan AIK, BA och andra supportrar så förväntar i alla fall inte jag mig att AIK ska ta ANSVAR för det som hände. Dock kan jag tycka att de borde vara så rädda om sitt varumärke att de faktiskt försökte skydda det genom att just säga att de inte har ansvar men att de inte heller står bakom sexistiska uttryck.

Det är vad folk förväntar sig, det är vad jag förväntar mig av min klubb om det händer oss. Det finns en lång väg att vandra.

Jag är en god och fin människa

För ett par veckor sedan blev jag intervjuad av en tidning om ideellt arbete. Jag berättade hur jag använde mig av min yrkeskunskap för att göra olika saker på min fritid. Du som hängt med här ett tag vet ju att jag har en massa barn på stan som jag brukar hjälpa och en del av er har dragit nytta av mina mallar för överklaganden och så - även om de inte alltid hjälpt.

Det fick jag berätta om i tidningen.

Så, jag hoppas att alla nu fattar vilken god och fin människa jag är.

Faktiskt.

Hemflytt

Idag flyttar min äldsta dotter hem. Hon ska bo hemma i fem dagar och fem nätter innan hon ger sig ut på sin långa resa. Resan som ska ta henne till Indien, Bali, Kina, Kenya och Tanzania. Det är en galen resa och ja - jag är avundsjuk.

Det ska bli spännande att se hur det känns med en unge hemma. Det ska också bli spännande att se hur hon och syrran kommer att stå ut med varandra. Yngsta dottern är ju dessutom påskledig och sjuk så de lär tära en del på varandra. Hoppas det går bra.

Sedan blir det tre månaders lång resa mot hemkomst. Hur nervös mamma kommer vara - ja gissa det du. Men, nu får jag hålla i henne i fem dagar. Man får vara glad för det lilla.

Lättkränkt? Nej, utsatt!

Igår var jag och kollade fotboll på en krog, alltså efter matchen på Söderstadion. Aston-Villa mot Liverpool. Liverpool vann! Jag kom att prata med några personer om rasism och Billström och Ask. Som du vet tycker jag att Ask kommit allt för lätt undan och vi konstaterade nog gemensamt att de gjort det allihop. Samtidigt säger en man i sällskapet att det är ju okej nu. Billström och Ask har ju kallat tillbaka hundarna, det vill säga sagt att polisen ska avbryta tunnelbanekontrollerna. Som om det var det som var problemet.

Läser gårdagens nyheter som jag inte hann med igår. Dagens Nyheter har tre ganska korta men talande texter av personer som omfattas av just denna rasism som landet genomsyras av. Läser om ifrågasättandet av deras rätt att vara svenska. Lärarens utpekande av en liten kille, född och uppvuxen i Sverige, som "invandraren" med erfarenheter som kan matchas mot andra invandrares. Mannen jag talade med på krogen igår tyckte att min dotter var lite indoktrinerad när jag berättade att hon varit ledsen i skolan när hon talat om Billström och reva. Nej sa jag, hon är inte indoktrinerad - hon är utsatt.

Läser vidare i gårdagens nyheter och hittar ett större reportage om en artist där hans fru omnämns. Reportaget handlar inte om frun utan om artisten. Då funderar jag så klart varför det är viktigt att i artikeln nämna att artistens frus pappa kommer från Tobago. Samtidigt står radion på, ring P1. En man kräver att media ska berätta mer om invandrade brottslingar. "Ungdomsgäng, jag vill veta om det BARA är invandrare i gängen". "Personer som är invandrare och sitter i fängelse ska utvisas". Jag undrar hur han ser på de tre svenskar som beskrev sin vardag i gårdagens nyheter eller om artistens fru räknas in i hans kategori "invandrare".

Det är ett problem att inte ens liberalerna vill se individerna bland de utsatta. Visst kan jag undvika att fundera över det faktum att artistens frus pappa plötsligt var så betydelsefull för DN. Visst kan jag glömma frågorna kring mina ungars "verkliga" ursprung. Visst kan jag titta bort nästa gång en grupp personer som inte är blonda avvisas från krogkön, väljs ut för godtycklig kontroll och kränks vid fikabordet. Jag kan titta bort, men det kan inte mina barn - och hur skulle jag i verkligheten kunna göra det då?