Tvivlet breder ut sig

Hade sällskap med en högt uppsatt regeringspolitiker till jobbet idag. Vi bor grannar men symboliskt nog på olika sidor om gränsen i olika kommuner. Han i en blå, jag i en röd. Vi har känt varandra länge. Eller känt varandra var väl att ta i, men vi har varit bekanta i många år. Nu hamnade vi i alla fall vid samma rödlyse samtidigt.

Varje gång vi gjort sällis till jobbkvarteren känner jag mig lika frustrerad. Jag lärde känna politikern i fråga när vi befann oss på juridicum samtidigt. Han var amanuens och jag student. Efterhand hamnade han som tjänsteman på regeringskansliet och jag i den politiska svängen. När han blev utnämnd till ett politiskt ämbete efter valet blev jag mycket förvånad eftersom jag aldrig uppfattat honom som politisk, om du förstår vad jag menar. Vi har haft gott samarbete genom åren, framför allt i MR-frågor.

Självklart börjar vi att tala om politik. Självklart börjar vi att tala om mänskliga rättigheter och om personer som vi bägge känner. Plötsligt har denne tjänsteman sugits upp av det politiska etablissemanget så till den milda grad att han talar i pluralis majestätis. "Vi tycker..., vi har vidtagit åtgärder..., vi kommer att ta tag i...." Herregud, säg vad du tycker människa.

Roligast blir det när han plötsligt säger

- Det är ju förskräckligt att ni har personer som försvarar Cuba i ert parti".

- Hm, och det ska komma från en person som företräder ett parti som mangrant röstade igenom FRA-lagen, svarar jag.

- Du vet inte hela sanningen, lagen är bättre än vad du tror.

- Men seriöst, jag har jobbat med eländet sedan min tid på Rosenbad, tror du inte att jag vet vad jag snackar om? Det där kan du dra med någon annan, inte med mig, säger jag.

Då rodnar han lite och byter spår.

Vet du, jag tycker att det är förskräckligt att man kränker de mänskliga rättigheterna på Cuba, för det gör man. Vet du, jag tycker att FRA-lagen kränker de mänskliga rättigheterna i Sverige. Vet du, jag tycker det är hemskt att man kan gå från att vara en kämpe för mänskliga rättigheter till en blind regeringsföreträdare som inte ser vad som håller på att hända just för att man är så upptagen av att försvara sitt eget.

Herregud, var jag sådan?

Är jag sådan?

Tvivlet breder ut sig.