Igår läste jag en statusuppdatering på Fejan. En gullig liten historia från samtiden - eller? Vad tycker du:
En liten flicka står i parken och är ledsen. Hon är kanske sex år. Hon är rädd för en grupp blandade busfrön som står och fnittrar en bit bort. Flickan vågar inte gå förbi.
Statusuppdateraren skriver vidare att hen ryter ifrån och då svarar pojkarna; Nä - vi är inte dumma, vi är kära i henne allihop.
När statusuppdateraren frågar flickan om sanningshalten svarar hon att hon vet och att det är därför hon är ledsen, hon är å sin sida inte kär i någon av dem.
Rådet till de unga förälskade pojkarna; att uppvakta med lite mer finess, ge blommor och sånt.
Det måste vara våren....???
Eller?
Vad tänker du när du läser ovanstående lilla historia?
Vad skulle du gjort?
Hur ska man reagera?
2 kommentarer:
Jag skulle nog försöka prata med flickan om att det inte är okej för andra att bete sig på ett sätt som känns läskigt - och skylla det på kärlek. Och uppmuntra henne att säga ifrån.
Det är såklart inte hennes ansvar att uppfostra killar som beter sig obehagligt. Men tyvärr har det ju alltid varit så, att killar och män gör stötande grejer i kärlekens (eller kåthetens) namn och kommer undan med det. Och att tjejer behöver verktyg för att hantera det.
Tänker mig att pojkarna försökte komma undan med ursäkten att de är kära, för att få vara just otrevliga och dumma. Någon gång vid tidigare tillfälle måste det ha fungerat. Tycker inte att pojkar ska lära sig att "uppvakta" på olika sätt, varken med tjuvnyp eller blommor. Utan att vi måste lära både flickor och pojkar att våga visa känslor. Det gör man lättast inte i en grupp, utan på tu man hand inför den man är förtjust i.
Skicka en kommentar