Imorgon bär det av till Blekinge. Det är dags för allvar. Du som varit med ett tag vet att min pappa är sjuk och inte blir bättre. Sista veckan på semestern är vikt för just allvar. Det är svårt att tänka sig ett liv utan pappa men tanken måste både tänkas och sägas. Det är svårt för tårarna rinner varje gång.
Jag vet att vi behöver ta några svåra samtal. Det går inte att vänta med sådant tills det är för sent. Men, så vill jag vara med pappa och bara få några minnen till. Pappa är ju hemma och på fötterna men krafterna börjar tryta och smärtan göra intåg. Vad betyder det för mamma? Vad betyder det för barndomshemmet? Vad betyder det för oss alla?
Det känns absurt att förbereda sig för detta svåra genom att planera det som "sista semesterveckan" men det är så det är. Det känns absurt att förbereda sig genom att gå på fotboll, men det är så det är. Mitt i sorgen som ständigt pågår måste man hitta andningshål för att klara sig, en dag till.
1 kommentar:
Hälsa från oss.
Skicka en kommentar