Idag börjar min yngsta dotter på gymnasiet. Jag minns inte hur det var att börja gymnasiet mer än att det kändes som en lååång transportsträcka mot friheten. Min gymnasieskola låg cirka 200 meter från det högstadium som jag hade tillbringat tre år i. Det var inte så mycket att välja på utan det blev mest en fortsättning i några år till. Nu har bägge mina ungar valt gymnasium på andra sidan stan och jag tycker det är bra. Att få nya intryck och nya vänner och nya vyer kan ju aldrig vara fel. (Yngsta dotterns skola ligger dessutom ett par hundra meter från Söderstadion, det känns tryggt).
Igår var jag ute och övningskörde med min äldsta dotter. Det gick riktigt bra. Vare sig hon eller jag fick ett nervöst sammanbrott och bilen lät okej.
Dom växer upp. Dom går vidare och det gör jag också. Utrymmet växer och på något märkligt sätt känns det som att få tonåren tillbaka. Är det galet? På fredag ska jag bjuda några vänner på musslor och ale. Vi ska lyssna på gammal punk och skråla. Ett led i pånytt-födelsen? Kanske det.
4 kommentarer:
Vi var visst där och vevade. 1982. Som igår.
Hej du som gillar fotboll bli medlem här du kommer att älska sporten ännu mer!!!!
http://www.hattrick.org/?inv=6bf97431-6427-4d93-a754-51a009c28f74
Visst, som att gå i gamla fotspår. Med nytt fordon. Eller begagnat.
Funkar din skivspelare?
@Stentorp, ja - visst är det Rockslaget!!! @Anonym, nja - inte min grej kanske, man jag har ju Bajen. @Mikael, nepp...jag har ju inte ens någon stero....vi får lösa det. (Den står ju på det ena tonårsrummet numera...)
Skicka en kommentar