Idag är det fredag och jag har träningsvärk. Det är trevligt. Nu har äntligen träningsbehovet infunnit sig och det känns inte längre som ett tvång att ge sig ut. När man väl kommit igång så känns energin tätare, dagarna blir längre och sömnen godare. Eller, just nu är det ju fullmåne men om vi bortser från det. Hur som helst ska jag få besök ikväll. Några vänner kommer över på middag. Det ska bli fiskarhustruns musslor och en eller annan riktigt god öl till det.
Det där med musslor är lite speciellt. Jag har ju berättat förut om min tonårstid när jag mest levde hemma hos min vän i grannstan. Han var (redan då) en fena på att laga mat. Jag var både ointresserad och kass. Vi var ju fattiga ungdomar och pengarna skulle ju räcka till så mycket onyttiga saker också så musslor var en hit - för alla utom mig. Jag hatade verkligen musslor så mycket att jag gick i verklig barndom och tvingade min vän som lagat maten att peta bort dom smulor som hamnade på min tallrik.
Nåja, det gick några år och jag flyttade till Stockholm. Jag fortsatte med konsten att inte kunna laga mat. Men, plötsligt träffade jag då Mannen i mitt liv C. Portugis som han är stod han tillslut inte ut med min kokkonst. En dag kom han hem som en annan jägare med en stort stycke kött som han slängde på bordet. "Nej, nu måste jag ha mat". Självklart fick jag panik och undrade vad gör man med det här?
Nåja, det var bara att hugga in. Laga mat är ju roligt och inte minst när maten uppskattas av dom som äter den. Jag började också uppskatta att prova mat. Musslor på riktigt, inte på burk, visade sig vara något helt annat. När man besöker Portugal har man heller inte så mycket val än att hugga in på fantastiska anrättningar av skaldjur. Vi hängde ihop några år, C och jag, så jag fick lära mig både det ena och det andra. Så, ikväll är det jag som ska laga musslor till min gamla kompis från förr och några till.
Till musslorna och alen blir det musik också och du kan räkna med nostalgi. Jag kokar musslorna och min kompis har gjort spellistorna. Det är tradition. Vi kommer söderifrån så jag hoppas på:
3 kommentarer:
Men va fan M------- (din blogg va ju anonym) är du en gammal punkare?
Härligt med musik som spänner från vänster till höger som dom säger även om jag tycker det är ett förlegat begrepp.
Hälsar
Janne Bojling
som faktiskt snackar med Jonny Rotten.
Jag menar "snackat" med jonny Rotten. Det var ju länge sedan.
Janne Bojling
Jodå, fast punkare har man inte varit - det är man!
Skicka en kommentar