Min farmor var ingen lantis. Hon ville gärna bo i stan där det var liv och rörelse och hon älskade att dansa. När jag var liten, si så där fyra fem år, var jag ofta hos farmor och farfar i stan. Där kände jag mig hemma.
Min farfar var en stilig man. Han hade silvergrått hår som kammades med pomada varje morgon till en stilig frisyr. Min farfar rökte John Silver utan filter men med ett fint brunt munstycke. Min farfar var en tystlåten man.
Min farmor var en liten men bestämd kvinna. När jag var på besök tog hon med mig till PRO där hon skulle "liva upp kärringarna lite". Farmor och jag sjöng sånger på PRO, alltid skillingatryck, ofta med en feministisk touch.
"Sorgerliga saker hända än i våra dar minsann, sorgerligast är dock denna om Elvira Madigan".
Min farmor rökte inte, men hon gick gärna ut i köket och tog ett os. Min farmor började jobba när hon var mycket ung och hennes liv var inte alltid bekvämt. Min farmor hade klassperspektiven klara för sig, och hon berättade gärna. Min farmor hatade Boman och älskade Palme. Min farmor och min farfar var sambos i nästan 15 år innan de fick gifta sig. På 20- och 30-talet var det tuffa tider.
Min farmor lärde mig dricka kaffe när hon tog med mig på riktigt storstadsbesök. Vi åkte till farmors syster. Hon bodde vid Möllevångstorget i Malmö och serverade Zoegas på fat, Mollbergs eller Skånerost med en sockerbit att suga på. Oj, det var ett äventyr. Farmors syster hade en potta under sängen, jag minns inte riktigt varför. Varje dag gick vi till Folkets Park där det hände så mycket spännande saker. Vi gick nog till Pildamsparken också.
Min farmor älskade att dansa. När farfar gick bort flyttade hon ut på landet, till en lägenhet nära vårt hus. Då tog hon färdtjänsten till onsdagsdansen. När min farmor blev riktigt gammal tog hon en matsked whisky efter frukosten varje dag, "för blodet". När whiskyn inte hjälpte längre och hon fick kärlkramp var det liksom ingen mening. Min farmor dog när hon inte längre kunde dansa. Det var många år sedan nu men jag saknar henne fortfarande.
3 kommentarer:
Låter som en härlig tant.
Och nu fattar jag det där med Mollbergs blandning.
precis en så'n karaktär som jag önskar att mina ungar hade i sitt liv - som farmor, mormor eller vilken härlig tant som helst:)
Jah, farmor var en härlig tant. Det finns tusen historier att berätta om henne och ja, där var Mollberg igen :-)
liz1e, alla ungar borde ha en härlig tant i sina liv. Om man inte har en kan man skaffa en, det finns massor av tanter därute.
Skicka en kommentar