Sverige har ett rättsystem som fungerar någorlunda. Vi har öppna rättegångar, för det mesta, och vi har rätt till bästa möjliga försvar om vi blir misstänkta för brott. Vi har domare som är så neutrala att de inte kan gå en utbildning om sexualbrott på grund av att de då kan misstänkas svaja i sin neutralitet. Nu verkar vi ha fått nya domstolar. Eller nja, de har väl funnits tidigare också men de har blivit mer aktiva på sista tiden.
Jag hade verkligen bestämt mig. Faktum är att jag i princip inte läst en rad om eller på annat sätt engagerat mig i vare sig Engla-fallet eller Arbogamorden. Jag brukar i största möjliga mån undvika kriminaljournalistik när den ser ut som kvällstidningsjournalistik. Detta betyder självklart inte att jag inte bryr mig om de fruktansvärda dåden eller att jag inte förstår sorgen och ilskan hos de anhöriga. Jag känner helt enkelt inte något behov av att veta detaljerna. Och när nu dåden åter spelas upp i media måste jag säga att det känns ännu mer som om det snurrats ett varv för mycket.
När sedan aftonbladet publicerar offrets mammas "tal" till den misstänkte förövaren tycker jag att det börjar närma sig en farlig gräns. Nej föresten, inte bara närmat sig utan snarare gått över gränsen. Jag tycker hela den här "anhöriga talar till den misstänkte"-grejen är fel. Jag tycker att domstolar ska vara till för att anhöriga ska slippa "prata ut" och för att att anhöriga ska slippa bära ansvaret för "hämnden". Samhället tar över och de anhöriga kan få chansen att sörja. Det ska innebära rättvisa och rättsäkerhet.
Frågan är om vi är på väg att skapa något slags folkdomstolar där det är öga för öga som avgör? Jag hoppas verkligen inte det och som ett första steg borde man åtminstone begränsa dessa anhörigtal till ett minimum. Att rättegångar hålls bakom lykta dörrar är också ett oskick som bör undvikas. Går det att komma ihåg att inte ens den man som nu har åtalats för de hemska dåden mot Engla är att anse som skyldig förrän domstolens dom har fallit?
3 kommentarer:
Mediernas snaskande i dessa historier är bara bedrövligt och blir värre och värre för varje ny liknande Engla-historia som dyker upp. Och t ex SvT är ju inte bättre än någon annan, snarare värre som beslutade att sända begravningen. En STOR mediareform behövs i detta samhälle.
Och vad ska den reformen bestå i?
Ska yttrandefriheten beskäras, eller?
En gång i tiden skrev svenska tidningar ut namn och yrke (om den man skrev om hade något sådant) när man skrev om personer som begått småbrott i fyllan.
Det gör man inte nu om det inte är kändisar (helst amerikanska sådana).
Tiderna förändras, och det bästa sättet att få till en mediareform är väl i så fall att inte använda sig av de media man tycker gått för långt. Köp inte deras produkter helt enkelt.
Sjävlklart ska vi inte ha en reform som innebär minskad yttrandefrihet men visst behöver vi fundera över medias etik. Media har samtidigt ett viktigt uppdrag att rapportera om rättegångar, det gynnar även den tilltalade och det är ju därför vi har öppna rättegångar. Jag tror att vi underskattar konsumentmakten som Jah mycket riktigt påpekar. Mitt inlägg handlar också om domstolarna och målsägadebiträden som verkar göra rättegången till en terapisession vilket inte gynnar någon. Håll de anhörigas känslor utanför dömandet!
Skicka en kommentar