Det är den sista maj. Min farmor skulle ha fyllt år idag om hon levt Eller i morgon. Det var inte så noga med ifyllandet av böckerna på den tiden. Det blev liksom som det blev. Vi brukade i alla fall fira som idag. Min farmor var min idol när jag var liten. Jag tillbringade mycket tid hemma hos henne. Jag sov i hennes säng och sjöng med henne på hennes pensionärsklubb. Jag var typ fem och hon var väl sextiofem. Sextiofem var jättegammalt på den tiden - inte bara för att jag var liten och hon var gammal.
Jag har berättat om min farmor förut så jag nöjer mig med att tänka ett grattis till henne och en tacksam tanke för allt jag fick.
Annars är jag oinspirerad idag. Jag är lite småsur och trött. Trött på att fatta beslut och tjata. Trött på att vara tonårsmamma (får man säga så?). Jag funderar på hur jag ska hinna med mig själv. Tänk om jag någon gång skulle vilja komma vidare med mitt liv. Hur skulle det gå till? Var skulle tiden tas? Nä, ingen mening med att fastna i detta för vad skulle du göra åt det. Nej, jag tror jag ska ut och testa om min trasiga fot håller istället. Kanske ger det lite inspiration och nya krafter.
Vi säger det, så får det bli.
Visar inlägg med etikett farmor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett farmor. Visa alla inlägg
söndag 31 maj 2009
söndag 20 juli 2008
Min farmor
Min farmor var ingen lantis. Hon ville gärna bo i stan där det var liv och rörelse och hon älskade att dansa. När jag var liten, si så där fyra fem år, var jag ofta hos farmor och farfar i stan. Där kände jag mig hemma.
Min farfar var en stilig man. Han hade silvergrått hår som kammades med pomada varje morgon till en stilig frisyr. Min farfar rökte John Silver utan filter men med ett fint brunt munstycke. Min farfar var en tystlåten man.
Min farmor var en liten men bestämd kvinna. När jag var på besök tog hon med mig till PRO där hon skulle "liva upp kärringarna lite". Farmor och jag sjöng sånger på PRO, alltid skillingatryck, ofta med en feministisk touch.
"Sorgerliga saker hända än i våra dar minsann, sorgerligast är dock denna om Elvira Madigan".
Min farmor rökte inte, men hon gick gärna ut i köket och tog ett os. Min farmor började jobba när hon var mycket ung och hennes liv var inte alltid bekvämt. Min farmor hade klassperspektiven klara för sig, och hon berättade gärna. Min farmor hatade Boman och älskade Palme. Min farmor och min farfar var sambos i nästan 15 år innan de fick gifta sig. På 20- och 30-talet var det tuffa tider.
Min farmor lärde mig dricka kaffe när hon tog med mig på riktigt storstadsbesök. Vi åkte till farmors syster. Hon bodde vid Möllevångstorget i Malmö och serverade Zoegas på fat, Mollbergs eller Skånerost med en sockerbit att suga på. Oj, det var ett äventyr. Farmors syster hade en potta under sängen, jag minns inte riktigt varför. Varje dag gick vi till Folkets Park där det hände så mycket spännande saker. Vi gick nog till Pildamsparken också.
Min farmor älskade att dansa. När farfar gick bort flyttade hon ut på landet, till en lägenhet nära vårt hus. Då tog hon färdtjänsten till onsdagsdansen. När min farmor blev riktigt gammal tog hon en matsked whisky efter frukosten varje dag, "för blodet". När whiskyn inte hjälpte längre och hon fick kärlkramp var det liksom ingen mening. Min farmor dog när hon inte längre kunde dansa. Det var många år sedan nu men jag saknar henne fortfarande.
Min farfar var en stilig man. Han hade silvergrått hår som kammades med pomada varje morgon till en stilig frisyr. Min farfar rökte John Silver utan filter men med ett fint brunt munstycke. Min farfar var en tystlåten man.
Min farmor var en liten men bestämd kvinna. När jag var på besök tog hon med mig till PRO där hon skulle "liva upp kärringarna lite". Farmor och jag sjöng sånger på PRO, alltid skillingatryck, ofta med en feministisk touch.
"Sorgerliga saker hända än i våra dar minsann, sorgerligast är dock denna om Elvira Madigan".
Min farmor rökte inte, men hon gick gärna ut i köket och tog ett os. Min farmor började jobba när hon var mycket ung och hennes liv var inte alltid bekvämt. Min farmor hade klassperspektiven klara för sig, och hon berättade gärna. Min farmor hatade Boman och älskade Palme. Min farmor och min farfar var sambos i nästan 15 år innan de fick gifta sig. På 20- och 30-talet var det tuffa tider.
Min farmor lärde mig dricka kaffe när hon tog med mig på riktigt storstadsbesök. Vi åkte till farmors syster. Hon bodde vid Möllevångstorget i Malmö och serverade Zoegas på fat, Mollbergs eller Skånerost med en sockerbit att suga på. Oj, det var ett äventyr. Farmors syster hade en potta under sängen, jag minns inte riktigt varför. Varje dag gick vi till Folkets Park där det hände så mycket spännande saker. Vi gick nog till Pildamsparken också.
Min farmor älskade att dansa. När farfar gick bort flyttade hon ut på landet, till en lägenhet nära vårt hus. Då tog hon färdtjänsten till onsdagsdansen. När min farmor blev riktigt gammal tog hon en matsked whisky efter frukosten varje dag, "för blodet". När whiskyn inte hjälpte längre och hon fick kärlkramp var det liksom ingen mening. Min farmor dog när hon inte längre kunde dansa. Det var många år sedan nu men jag saknar henne fortfarande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)